sade han. Summan är obetydlig i förhållande till de fördelar, som jag beredt öfversten genom att taga lifvet af hans slägtinge: Egendomen är mycket värd, fast den på sednare tiden blifvit synnerligen graverad: Men detta är icke den enda tjenst, hvarför han står i skuld hos mig, tillade han: Jag skall väl laga awvt jag får ytterligare fem tusen pund; när våra affärer skola slutligen uppgöras. Under flera timmar låg Jorrocks försänkt i angenäma framtidsdrömmar: Han njöt på förhand af den lycka, som skulle komma honom till del, när han en gång, i besittning af en ansenlig förmögenhet, kunde föra ett oberoende lif, d; v. s. överlemna sig åt alla de utsväfningar, från hvilka ingenting annat än hans snålhet hittills afhållit honom. Han kände ingen ånger öfver de många dåliga handlingar, som under hang förflutna lif följt nästan omedelbart på hvarandra, och om han erfor någon missbelåtenhet, så var det deröfver att han redan genomlefvat sina bästa dagar och att han för sent nådde den oberoende ställning, hvarefter ban städse sträfvat. Det dröjde länge innan han kunde insomna: Den sprakande eldbrasan; som för öfrigt var ganska behaglig, störde honom. I de glödande kolen tyckte han sig se besynnerliga ansigten och rökhvirflarne syntes honom vara fantomer, hvilka uppstego den ena efter den andra ur elden. En ed undföll honom; han tillslöt sina ögon och vände sig åt väggen. Men när han icke längre kunde se någonting, blef hans hörsel så mycket skarpare: Vågornas dofva brus, blandadt med vindens hemska tjut; höll hqnom fortfarandevaken.