Dagens Nyheter – 21 november 1866, sida 3

Ballad. Och borgmästarn satt på sin domarestol; Bland dimmiga rådmän han sken som en sol Uti natten. Han sporde: hur skola vi kunna få fatt De stigmännen fem, som af oss taga skatt, Uti natten? Ej ut vi oss våga i skymmande qväll Den vilda jagtes. Och sitta knappt säkra ens uti värt tjäll Uti netten. Förr kunde man dock till en vän sig bege Och taga en tuting — det kan nu ej ske Uti natten. Och smälek vi lida — det går icke an! — Må nu magistraten stå fast som en män Uti natten! Straxt en utaf rådmännen reste sig då Och tog sig en pris och sen ordade så, Uti natten: Mitt råd är att gräfva kring staden en grop Och fånga som vargar den vildsinta bop, Uti natten. Nej, — inföll en annan — jag hellre begär Ett tusende man utaf Svearnes här, Uti natten. Det kostar för mycket, min värdaste vän, — En tredje hörs ropa — dock räddning finns än, Uti natten. Ming, Stockholms polis är så känd för sitt nit, Från den må förstärkning man sända oss hit Uti natten! Men borgmästarn upplät ånyo sin mun, Och visdom der flöt som ur Mimers brunn, Uti natten: Det sista, ni rådde, det lyssnar jag till — Ian nådigt hörs mäla — dock bida jag vill Uti natten. Ty sjelf har ett djupsinnigt rön jag tänkt ut, Hur dumt att jag icke det funnit förut, Uti natten! Min gyllene karm med de springare två Skall straxt vara redo — vi sätta oss på, Uti natten, — Jag sjelf och I alla — väl väpnade dock —; Så ila vi ut emot fiendens flock Uti natten. Det dådet skall vidtikring Svithiod bli spordt, Upp männer till striden! — Så sagdt och så gjordt, Uti natten. Och ut de nu foro med buller och bång; Att hålla sig modig qvad kusken en sång Uti natten. Med karmen han först bort till högarne for: Der sågos blott skuggor af Odin, Frej, Thor, Uti natten. Sen kördes till borgen, der Erik han satt, En uggla der skrek sitt sklähvitt så besatt Uti natten. Ti vände man om — och så gick det i sken Till Mora, till kungarnes åldriga sten, Uti natten. Och hjulen de rassiade, vind kom så kall, Och vagnen den plöjde så djupt Fyrisvall ti natten. Så borgmästarn åker och vänder och far Och ännu i dag finns på vallens han qvar Uti natten. Och der skall han fara med buller och bång Tills Heimdal till Ragnarrök kallar en gång, Uti natten. (Förposten.)