Dagens Nyheter – 21 november 1866, sida 2

NR eNteeeteeE Ann —— mig och de mina mycken välvilja. Himlen förläne hans själ. frid. och glädjel Jag kom från den heliga källan i sällskap med herden Sanders hustru. Vi voro just inga förtrogna vänner, men följdes åt för att slippa gå ensamma; ty till och med om dagarne möter man sällan en menniska på denna väg: Vi befunno oss helt nära skogsbrynet, tillade hon, i det hon sänkte rösten. — Var han länge. synlig? frågade Jorrocks, förvånad öfver det allvar, hvarmed qvinnan talade. — Huru kan ni fråga så? Han visar sig endast ett ögonblick, lydde svaret. Ingen förutom en prest eller en medlem af familjen ONeil kan åse honom en längre stund, utan att med det aldra snaraste förlora lifvet; Man säger att han ofta besöker det rum, der ni vill ligga i natt: : — Trots allt detta, utropade Jorrocks — som han var drucken, roade det honom att skryta med hvad han sjelf kallade sitt mod — skall jag sofva der och icke annorstädes. Bädda sängen; såsom jag befallt, och låt mig slippa höra några vidare invändningar. Infinner sig vålnaden, skall jag undersöka om han kan stå på benen, sedan jag skickat cen kula genom lifvet på honom. Den gamla Bridget sammanknäppte sina händer i förskräckelse och skyndade att utföra den befallning, som gifvits henne. Hon var inom sig. fast öfvertygad om att någonting förfärligt skulle komma att tilldraga sig och ansåg mycket sannolikt att den förmätnue gästen följande morgon skulle påträffas död i sängen, en möjlighet som för öfrigt just icke oroade henne: