Dagens Nyheter – 21 november 1866, sida 2

— sådana fästade man sig icke mycket vid på den tiden — beslöt han att hon skulle gifta sig med Maurice. Men sjelfva bröllopsdagen på morgouen, då familjerna Macnamara, Blake, S:t Clair och en stor del af traktens öfriga adel voro församlade på Burna, träffade de båda bröderna hvarandra; hbäfviga ord och, hvad värre var, värjstötar vexlades dem emellan; Det måste ha varit en fazaväckande anblick att se så nära slägtingar med ytterlig hätskhet trakta efter hvarandras lif! — Och huru aflopp striden? — Den yngre brodern blef dödad. Likväl påstå några att så icke skedde; utan att han efter denna händelse drog sig trån verlden och vistades under sin återstående lefnad i ett kloster. Ni ha inga sådane heliga tillflyktsorter i Eagland, och ytterst få finnas ännu qvar i det stackars gamla Irland. Bröllopet egde emellertid rum: Damen dog kort deretter; i det hon gaf lifvet åt en son; och sedan dess ströfvar vålnaden omkring här i huset: — Men ni har icke sagt mig; huru han ser ut, yttrade Jorrocks: — Såsom en gammal man med hvitt hår och ett blekt, sorgset anlete; Man skulle kunna tro honom vara ett lik, som dött utan presterlig välsignelse och blifvit begrafven i ovigd jord. Så ofta ett dödsfall inom familjen ONeil inträffar eller någon annan vigtigare händelse; vare sig lycklig eller olycklig; förestår; kan man vara säker om att få se honom; — Och ni har verkligen sett honom? — Mer än en gång, svarade qvinnan rysande; och sednast den natt, då gamle herr Patrick dog: Han var en god husbonde; som bevisade