— EE rn upp den oförskämde gästen; kan för oss vara alldeles likgiltigt Det för henne sjelf högst vådliga intryck; som hennes:här ofvan anförda yttrande gjort på den samvetslöse mannen, utplånades emellertid helt och hållet; ty Jorrocks släppte genast sitt tag, och hon kunde åter andas fritt. — Ni tror således på sådana der galenskaper? yttrade han. Desse irländare äro då förryckta allesammans! — Hvad man sett; tror man; genmälde gumman. — Och ni inbillar er verkligen ha-sett ett spöke? utropade Jorrocks med ett föraktfullt leende: Tala om för mig huru det såg ut: Det skulle vara rätt roligt att få ett begrepp om den vålnad som gästar ätten ONeils stamgods: Jag tar för afgjordt att han uppträder i qvinnoskepnad — synes ung och fager? Bridget Kelly drog ibetänkande huruvida hon borde svara härpå eller icke. I hennes ögon var det någonting riktigt förfärligt att tala om föremålet för så mångas fruktan i denna lättsinniga ton; och hon var rädd att hon skulle ådraga sig den mäktige andens vrede. — Tala ut, ropade bofven, och tänk icke vidare på att jag nöp er en smula nyss. Jag är numera icke ond på er, ehuru jag blir det snart igen, ifall ni längre sätter mitt tålamod på prof. — Har herrn aldrig sagt er något om viålnaden? frågade hushållerskan orolig. — Menar ni att öfverste . Graham tror -på dylikt skrock? svarade Jorrocks; Dertillhar han varit för mycket med i verlden; han skrat