Dagens Nyheter – 21 november 1866, sida 1

PRSESERESSEESS NESSER RESER Fn utgöra signalen till den väntade stridens böljan, eller, rättare sagdt,; de hoppades att något elakt dåd nu skulle utföras, och att vedergällningen för deras deltagande deri vore att med det snaraste motse: Zz Men denna gång bedrogo de sig: Jorrocks trodde att det skott; han sist aflossat, en gång för alla löst frågan angående arfsföljden och att ingen lefvande menniska vidare kunde bestrida hans beskyddare eganderätten till det vidsträckta herregodset; med andra ord: han trodde att hans mordförsök lyckats; att Redmond var död, och att han således egde rätt att lyfta de utlofvade blodspenningarne. Inga samvetsqval, ingen känsla af medlidande med det förmenta offret störde hans glädje. Han ansåg sig vara en hjelte — huru mången bjertlös bof har icke öfverlemnat sig åt en dylik villfarelse och ej upptäckt sitt misstag förrän det varit för sent! Trots all sin! djerfhet, var Jorrocks i sjelfva verket en feg menniska; han ville minsann icke onödigtvis sätta sitt lif på spel: Han hade, såsom han inbillade sig, redan utfört sitt skändliga värf och ämnade nu afvakta öfverstensänkomst; för att undfå den på förhand bestämda belöningen. Han blef slutligen belönad såsom alla skurkar blifva det, d. v: s. på ett helt annat sätt än han väntat sig. Burna Castle befanns icke vara en så anger näm bostad, som han hade förmodat; Under den första natt, han tillbragte derstädes, inträffade en händelse af så utomordentlig beskaffenhet; att han förskräckt flydde sin kos; Med vanlig oförskämdhet hade han befallt