Dagens Nyheter – 20 november 1866, sida 2

— några följa hans spår utefter berget. Det måste sannerligen gå bra olyckligt, för att vi icke på detta sätt skola få honom fast: Alla gillade fullkomligt detta förslag och det blef genast satt i verket: En del af männen begåfvo sig åstad, hvar och en åt det håll, som honom anvisades;: De öfriga drogo sig uppåt berget; der de hoppades blifva ostörda, tills all fara var förbi: Redmonds läppar krusades till ett sorgset småleende, när han hörde dem tala om säkerhet till lif och lem. Han kände sin grymme och oförsonlige fiende alltför väl; för att hängifva sig åt en så fåfänglig dröm. Medan männen följa de vägar, som blifvit för dem utstakade,; skola vi återvända till Ellen; som kom lyckligt fram till Murlough House; utan att ha blifvit på något sätt förnärmad af den gamle jägarens tre söner. Den unga flickans hjerta klappade våldsamt, när hon blef varse den gamla ståtliga byggnad; i hvilken hon tillbragt sina barnaår: Hon hoppades der träffa sin trolofvade och Phelim: Den mörka rodnad, som morgonluften och den långa promenaden uppjagat på hennes kinder försvann hastigt, när presten och hennes broder kommo henne till mötes i förstugan: Hennes blickar irrade oroligt omkring och, utan att hon sjelf visste det, undföll namnet Redmond hennes läppar. Med några ord förklarade fader Karoolan för henne hvad som händt. — En fånge, utropade hon: Och du; Phelim, står här, fri och trygg! O1! Phelim, Phelim; han skulle icke ha öfvergifvit dig; om du råkat i olycka!