det anfall, som varit nära att kosta den stackars Arthur Ponsonby lifvet: Hvad Shawn beträffar, hade de ännu icke gjort sig en tydlig föreställning om det nedriga i hans beteende. De trodde ännu att han stod i något slags förhållande till Murloughs egare. Andtligen inträffade en händelse, som satte dem i förlägenhet och uppväckte deras häpnad. De hade kommit till ett vildt, romantiskt ställe: Höga klippor reste sig på hvar sin sida om den smala vägen. Som de ansägo sig icke behöfva befara något anfall, hade de hvarken utsändt några kunskapare eller vidtagit andra vanliga försigtighetsmått. Plötsligen hördes ropen: — Shawn! Se der är Shawn! Redmond såg upp och blef varse en man; hvilken stod på en framskjutande klippa: Han hade en bössa i sin hand, och beredde sig synbarligen att gifva eld. Med denna själsnärvaro, som ytterlig fara understundom skänker, kastade sig vår hjelte framstupa till marken. Om han tvekat ett ögonblick, hade det. varit för sent; ty innan hans kropp vidrört jorden, var skottet redan afskjutet och kulan hven öfver honom: — Förbannelse! ropade alla arbetarne med en mun: De fleste af dem trodde att Redmond blifvit träffad af lönnmördarens kula. Sannolikt inbillade sig skurken detsamma; ty klipporne genljödo af hans hånskratt, när han med snabba steg begaf sig inåt skogen: Ehuru det tjenade till rakt ingenting att skjuta efter honom, fortfor dock männen att aflossa det ena pistoleller bösskottet ef