kunde intyga att han icke gjort något motstånd, var sårad, kauske döende: — Om ödet vill göra mig till en upprorsman, mumlade han, rår jag icke derför. Ödet får taga skulden på sig. Herr Ponsonby, tillade han med hög röst, för den händelse detta anfall blir framstäldt i en oriktig dager, hoppas jag att ni låter mig rättvisa vederfaras. — Det skall jag göra, svarade ynglingen med matt stämma. Men anslut er för all del icke till folket. — Endast derigenom kan jag rädda ert lif: — Tänk ioke på mig, utan på er ära; genmälde den unge krigaren med detta äkta sachsiska förakt för döden, som förskaffat England seger i många hårda strider. — För sent, sade Redmond, det är försent. Tärningen är kastad. Må följderna af den lagstridiga handling, som jag nu ämnar begå drabba den, som bragt mig i denna bekymmersamma belägenhet! Arbetarne, hvilka genom sitt anfall på soldaterna helt och hållet blottställt sig, begynte sitt återtåg till berget: På Redmonds befallning tillagade de en bår af grenar och lade den sårade officorn derpå; Deras ovilja för Arthur hade nemligen alldeles upphört, när de sågo huru varrat Redmond intresserade sig för honom. — Om vi blott hade vetat att han var ers nåds vän, skulle vi minsann icke ha tillfogat honom något ondt, sade somliga. — Det var ett fullkomligt misstag, mumlade andra. Å På detta sätt uttryckte de sin ånger öfver