Dagens Nyheter – 17 november 1866, sida 3

Flyttfoglarne. ) Från höstliga kronornas gulnade topp Fly foglarnes vingade skaror; De vilja ej dröja — ty Nordens hopp Förbleknar i snön — och de skynda sitt lopp Ej fruktande vägarnes faror; Dem vinkar på afstånd ett skönare lard, Som värms af den eviga sommarens brand. O, finge jag följa ert luftiga tåg Och ila på glänsande banor Långt hän från den stormande iskalla våg, Som nedslår mitt mod och fördystrar min håg! Likt eder, I flyende svanor, Med underbar längtan jag ställde min färd Till sydliga land, till Hesperiens verld! I drifvorna bäddas förboppningars graf; — Snart jorden sin drägt skall förbyta, oAtt fly i det vida Gud vingar er gafe, I lemnen de kalla oroliga haf, Der vintriga stormarne ryta; I jublande skaror, med klingande Just I söken Armidas förtrollande kust. Farväl då! Välkomna tillbaka en gång, Då våren slår ut sina kransar; Då källorna börja ånyo sin sång Och bäckarne ila, med lekande språng, Kring ängarnes döttrar i dansar; Då vintern aflägger sin iskrona hvit, I lyckliga foglar, välkomna då hit! ) En af Herman Bjurstens första dikter, författad under en vistelse i Göteborg och offentliggjord i Handelstidningen för den 3 oktober 1849.