Dagens Nyheter – 17 november 1866, sida 2

satser trogna, som fordom bibragtes denna ortens innebyggare. Tiderna äro onda, fortfor han, men det skall väl bli ändring i förhållandena, vill jag tro. — Atien ONeils fiender plägar det gå på sistone illa; så skedde det åtminstone förr i verlden, och så lärer det väl också komma att ske nu. — Desse män skola följa er på ett visst afstånd; men tillräckligt nära för att kunna komma er till hjelp, ifall ni skulle bli i behof deraf, sade den okände. När ni engång hunnit fram till Murlough House är all fara förbi. Ellen betraktade de följeslagare, som erbjödos henne, med en viss oro; hvilken icke undgick hennes beskyddares uppmärksamhet; Hon var alltför finkänslig, alltför blygsam, för att icke känna sig mindre tillfredsställd vid tanken på ett sådant sällskap. i — Var icke rädd, yttrade främlingen. De skola ej tala er till. — Visst icke; utropade Shamus, den äldste af de tre, med ett inställsamt flin; vi förstå nog sjelfva; huru man skall uppföra sig mot fruntimmer. — Min förbannelse drabbar den, som djerfves ställa ett ohöfligt ord till henne, sade den gamle jägaren i högtidlig ton. Må han innan denna dagens sol går ned ha upphört att lefva. Skulle det lyckas honom undandraga sig detta välförtjenta straff, skall han åtminstone aldrig mera öfverstiga min tröskel. — Se så, lugna er, far! afbröt honom den andre sonen i ordningen. Hvad tjenar det till att ni retar upp er sjelf på detta sätt? Ha vi någonsin varit er olydiga i något afseende? Jag undantager nu, förstår ni, att vi fiskat i