Dagens Nyheter – 17 november 1866, sida 2

sjön och jagat i skogen; fastän vi icke ens derutinnan, efter hvad jag tror, ha gjort er så särdeles mycket emot: Utöfva ej era ord lika stort inflytande på oss, som prestens? Den hotelse, som gubben uttalat, hade åstadkommit en plötslig förändring i de unge männens uppförande; De sågo nu helt allvarsamma ut. Trots alla sina fel äro de irländska arbetarne ett varmbjertadt elägte, hos hvilket kärleken mellan föräldrar och barn i allmänhet är mycket stark. Följden var att de unga männen icke en gång vågade se på Ellen, när hon steg upp för att gå. — Min stackars mor! hviskade den goda flickan, då hon tog farväl af den okände. — Jag skall laga att hon blir upplyst om orsaken till er bortovaro, genmälde denne. Tänk på hvad ni lofvat mig; och må Gud ledsaga er på vägen! — Och er, mina gossar; ålägger jag, sade jägaren; att; ifall ni träffa ONeil, ställa er hans befallningar till noggrann efterrättelse och försäkra honom att gamle Murtoch och hans söner heldre vilja offra lif och blod, än de medgifva att hans rättigheter till Burna bli honom frånröfvade af denne äfventyrare som kallar sig öfverste Graham: — Har den unge herrn återkommit? utropade de tre unge männen med en mun: Han behöfver endast;säga ett ord och femhundrade raska gossar skola sätta honom i besittning af hans fäders gods; om de än skulle nödgas nedrifva det gamla slottet sten för sten; för att utdrifya den oförskämde Cromwellianen.; (Forts.)