Dagens Nyheter – 15 november 1866, sida 1

— Det tjenar ingenting till att vidare motarbeta saken, sade Mary Sullivan, som stod i närheten och hade hört hennes sista ord. Jag bar redan en gång förklarat, att familjerna ONeil och Cassiday, så märkvärdigt det än må synas, komma att bli beslägtade, om Redmond återvänder ogift. Det bar han nu gjort; och vi veta således hvad vi ha att vänta oss. För öfrigt, tillade hon, är min dotterdotter honom värdig i allt, utom hvad börden angår. Katty betraktade sin dotter, som stod i dörren och såg efter sin älskare och Phelim. Moderlig stolthet vaknade i hennes bröst. — Det är sannt, sade hon; ty ännu har aldrig en ond tanke insmugit sig i hennes oskyldiga hjerta. Salig fröken är skulden till allt, fortfor hon; det var hon, som yrkade på att flickan skulle uppfostras såsom förnämt folks barn: Men oaktadt hon har stora kunskaper, föraktar hon likväl icke sin obildade mor. — Hvad som är skrifvet, det är skrifvet, yttrade den blinda qvinnan, som kände sig helt stolt öfver att hennes dotterdotter skulle blifva en ONeils maka; och på det hela taget är icke ståndsskillnaden så fasligt stor. Min far Terence OMoore var kusin till Eduard Lyoche;;hvilkens förfäder varit Galways styresmän. Du harintet skäl till att skratta åt mig; Katty tillade hon något skarpt; jag har nemligen för många år sedan läst detta i den gamla psalmbok, som min bror medtog, när han for öfver hafvet till Amerika. Äfvenledes har jag sett en guldkedja, som blifvit uppgräfd å Edvard Lynches egendom i Kilfergus. Hon menade härmed en af dessa besynnerligt smidda halskedjor af guld; som ännu i vår