Dagens Nyheter – 14 november 1866, sida 2

— Huru! den unge kornetten, som för en månad sedan blef inskrifven vid regementet? När skurken yttrade detta, sammandrogs hans läppar till ett triumferande leende. — Hans beskyddare svarade med en jakande åtbörd. — Någon mera passande skulle man svårligen kunna finna, återtog Jorrocks. Han ser verkligen utb att vara född till verlden enkom för att bli dragen vid näsan. Det är synd att hans bana blir så kort, ty jag har till den grad uppretat folket här i trakten genom mitt tal om de. oförrätter, som sedan lång tid tillbaka blifvit Irlands invånare tillfogade, att de icke lära komma att visa honom någon misskund. — De skola icke heller sjelfva röna någon sådan, sade öfversten, som icke hade glömt huru föga. välvilligt han blef mottagen, när han infann sig vid Patrick ONeils begrafning: Den fordne smugglaren svarade endast genom ett försmädligt skratt, och de båda männen, som passade så väl för hvarandra, åtskiljdes — herr Graham för att vidtaga anordningar för truppens aftågande på mörgonen; Jorrocks för att kalla de af honom bedårade jordbruksarbetarne till en sammankomst på ett närliggande berg den följande natten. Oaktadt sin stora erfarenhet och menniskokännedom, hade öfversten bildat sig ett alldeles oriktigt omdöme om Arthur Ponsonby, den unge officer, som fått i uppdrag att leda den farliga expeditionen. (Forts.)