Dagens Nyheter – 14 november 1866, sida 1

VEEERSOSKKEE EE kon och Verklighet Romen jai 3, 7, Smile dö till Dick Tarletoz m. 8.) (Forta, fr. föreg. JF.) Den skarpsinniga irländskan hade, såsom våra läsare finna, anat huru saken förhöll sig? — Skall jag undvika honom, säger ni? utropade Redmond med häftighet! nej visst icke! Det är min pligt att hata denne man; mina föräldrar hafva lemnat mig i arf skyldigheten att hämnas på honom. Var öfvertygad om att jag skall gå tillväga med försigtighet, min älskade, fortfor han, vänd till Ellen, hvilkens kinder hastigt blifvit bleka af oro, vid underrättelsen om att han sväfvade i fara. Jag vet huru den strid kommer att föras, som jag nu står i begrepp att begynna, och skall derföre handla utan öfverilning. Jag skall trampa den skändlige bofven under mina fötter, såvida det finnes någon rättvisa på jorden eller i himlen. När Redmond fått höra att Ulic Blake, eller rättare sagdt öfverste Graham, försökt tillegna eig hans arf— ty Burna Castle och den aflidne Patrick ONeils öfriga egodelar voro genom ett i lagenlig form uppsatt testamente, som man narrat af den gamle mannen under hans sista lefnadsdagar, vår hjelte tillerkända — förstod han mycket väl hvad som var orsaken till att brefven icke kommit fram; och hvarföre så mycken list blifvit använd att reta Murloughs underhafvande att att göra uppror. Så snart krigslagen en gång blifvit uppläst för ortens befolkning kunde öfversten mycket lätt förklara honom, egaren till det gods, hvars underhafvande syntes mest oefterrätteliga, vara