Dagens Nyheter – 13 november 1866, sida 3

Ett samtal, (Scenen är å Munkbron.) MADAM LUNA. God dag, söta syster! — Det var då för roligt Att vi så här råkas. Hvad tiden har flytt! ... Nu kunna vi språka en stund helt förtroligt — Jag hoppas att syster är laddad med nytt Ur tidningarne. — Kära hjertans, var rar Och språka om något från veckan som var. MADAM SOLA. Åhja, kära syster, nog håller jag bladen, Men endast de stora dock ha denna tur, Ty när jag försäljer min sylta i staden Behöfver jag jemt lite makulatur, Och nog har jag inhemtat hvad i dem står Men Gud må då veta att litet man får. Vi lefva gunås i bedröfliga tider, En kejsare slåss med en skräddargesäll, Potäterna sjuka, och röfvaren sprider I Upsala oro hvarendaste qväll. Hvart skall det ta vägen!? Jag tror till och med Att knappt jag får hafva min sylta i fred. Hvar dag som förgår nya olyckor hända, Och spaltfyllnad tidningarne af dem få, An blifva de dränsxta, än blifva de brända Af vårdslöshet bara, det kan du förstå. — Lek aldrig med elden: sa mor min till mej; Ty dåd! — Och det rådet förglömmer jag ej.... Så bråka om bakladdning alla personer. MADAM LUNA. Men det har ju nyttjats vid skjutning förut? MADAM SOLA. Ja, de ä nog sant! — men se utikanoner Som laddas med tändnål och helfvetes-krut. Men allt sådant der är ju karlarnes lott, Vi fienden döda med tungorna blott. MADAM LUNA, Nå frihandeln då! hur är den? MADAM SOLA. Jo för pocker, Du! — Aftonbladsherrarne hafva allt rätt, Ty om vi ej hade vårt kaffe och socker, Så stod vi i slasket och kylan 0ss slätt. Men för di från utrikes sylta till stan, Då önskar jag frihandeln ända för f—n. MADAM LUNA. Nå än politiken? MADAM SOLA, Jo, du skall få höra En nyhet så vigtig, som lär äga grund: Att kungen i Sverige i rappet skall göra Med kungen i Tyskland ett riktigt förbund. Vid hofvet hvar dam derpå yrkat med fit, De längta så mycket att få resa dit. MADAM LUNA. Hå kors! ä det sanning hvad syster nu säger? MADAM SOLA. Jo de kan du tro på och det med besked. Om saken alns-långa artiklar jag eger, Ty Aftonbladsherrarne vilja det med, Och Dansken vi dela, fast hellre jag vill Att vi toge Norsken, ty han eger sill. Nu fundra och tänka de på att förstöra Det vackra palatset på torget — du vet! Nog kunde med huset mer nytta de göra Än att spoliera och nedrifva det. Om jag hade makten i händerna — ack! Jag gjorde det straxt till en fattigbarack.