Dagens Nyheter – 13 november 1866, sida 1

det hon pekade på dörren. Jag tyckte någon rörde vid låset. — Har ni skjutit för rigeln; hviskade Mary Sullivan: Aunu en gång upprepades detta försök mycket försigtigt, liksom hade den utanför stående haft för arsigt att komma in, utan att göra det minsta buller. Den lilla lägenhetens egarinna; som ännu var lika modig som i fordna dagar, tog ned sin sons bössa från väggen och började helt lugn ladda densamma. Derefter nalkades hon dörren, invid hvilken hunden stod, tydligen i mycket otålig sinnesstämning. Plötsligen begynte han tjuta af glädje. Hviskande röster läto höra sig, och Katty gjorde sig beredd att gifva eld; — Öppna, ropade den blinda gumman, öppna, jag ber dig derom. Det är unge berrn och Phelim. Hennes dotter ställde från sig bössan och läste upp dörren. En sekund sednare låg Phelim, som så länge varit borta, i sin mors armar. ZLVIIL — Mottag ett hjertligt välkommen från de läppar, gom under er bortovaro bedt Gud för er, utropade Katty, i det hon fästade en blick at outsäglig ömhet på de båda unga männen. Under det att hon smålog, framträngde tårar ur hevnegy ögon. — Era platser ha länge stått tomma tillade hon. Hjertligt välkomna; ehuru ni genom er uraktlåtenhet att skrifva till oss gjort mig djupt bedröfvad; Hvarföre, kära Red