Dagens Nyheter – 13 november 1866, sida 1

grad intresserad, då han berättade sin ätts historia och redogjorde för en mängd förhållauden i sin hemort m; m. dylikt. — Vi skola icke glömma er, yttrade Georg, när han afskedade honom. I denna lilla annotationsbok, som jag ämnar förvara såsom en relik, har den olyckliga drottningen skrifvit några rader, hvari hon ber mig taga er under mitt beskydd; Detta är, att jag så må säga, ett testamentariskt förordnande som jag bör ställa mig till efterrättelse. Uppför er såsom en laglydig undersåte, när ai kommer tillbaka till Irland; ni skall då tryggt kunna lita på er konungs nåd. Vår hjelte hade under djupa bugningar aflägsnat sig och befann sig redan i ett yttre rum, då Georg ropade honom tillbaka: — Kom ihåg hvad jag sagt: ingen duell mer! Jag har befallt öfversten för det regemente, hvarvid Graham tjenar, att hålla den unge mannen i arrest, till dess att ni lemnat Windsor. — Det är min pligt att rätta mig efter ers majestäts vilja, och jag skall derföre icke en gång till utmana hr Graham, huru mycket han än retar mig; men ers majestät torde hafva öfverscende med mig, om jag icke undviker att duellera, ifall jag sjelf blir utmanad. -— Detta kallar jag att tala öppet och ärligt; svarade konungen, synbarligen vid godt humör. Redan samma dag återvände Marie Antoinettes sändebud till London och begaf sig den följande dagen på väg till Dublin, der han mot all förväntan; hvarken tröffade fader Karoolan, såsom han hade hoppats, eller ens erhöll några underrättelser från honom: j Irlands befolkning befann sig vid denna tid