Dagens Nyheter – 12 november 1866, sida 3

aLL I slägtv VIA NRNonNlAgrats 1 MCUSltal iIcKe mera än tvenne skott lossades af hvarje soldat. Det vore af intresse om denna uppgift officielt bekräftades såsom riktig. Om borttagandet af utställningshusen på Carl 138:des torg. Ena man som lNifiigt intresserar sig för det allmänna har, vädjande till vår opartiskhet, begärt plats för följande uppsats rörande en fråga för dagen. Då vi meddela den, måste vi säga för det första att vi icke anse det vara någon synnerlig våda eller olägenhet förknippad med att låta expositionsbyggnaderna qvarstå på sin plats öfver vintern, i fall man kan komma öfverens om något lämpligt och angeläget ändamål att använda dem till, och för det andra att, ehuru insändaren anför mycket starka skäl för sin åsigt att staden bör helt och hållet göra sig fri från byggnaderna, tål detta förslag dock att noga tänka på, då man just i går fått se huru mycket gagn som kan dragas af en rymlig lokal. Vore fyllningen af Nybroviken (nemligen den del af fyllningen som är obestridd) färdig, eller kunde den snart blifva det, skulle man der hafva en passande plats att uppsätta södra byggnaden på: Efter dessa anmärkningar låta vi insändaren tala. cEnligt Kongl. Maj:ts nåd. beslut skola de å Karl den 13:des torg för industriutställningen uppföra byggnaderna efter utställningens slut från platsen borttagas, och då frågan huruvida å dem skall hållas anktion eller icke i afton förekommer hos hrr stadsfullmäktige, torde det icke vara ur vägen att med anledning af de enskildt och offentligt framställda förslagen till byggnadernas användande, yttra några ord. Redan innan dessa byggnader uppfördes hyste mången farhåga för, att de skulle blifva qvarstående längre än nödigt vore, men man lugnades då och sedermera med den försäkran, att sådant icke kunde komma ifråga, och det så mycket mindre sedan man, för utvidgning af den ena byggnaden, nödgats afstänga Arsenalsgatan. Numera äro likväl somliga af den tanken att byggnaderna böra qvarstå tills vidare, utan att man gittat uppgifva för hvilket förnuftigt ändamål så borde ske: Andra vilja att staden skall till exercishus, salubazar o. s. v. använda skilda delar af byggnaderna, och ännu andra föreställa sig, att det vore bäst att på lämpligt sätt försälja desamma: Ingen kan väl med skäl bestrida att de ifrågavarande trähusen; belägna mellan tvänne så eldfarliga inrättningar, som kungl. operahuI set och kungl. dramatiska teatern, väsendtligen öka eldfaran i en af hufvudstadens förnämsta delar samt att de verkligen äro hinderliga för trafiken. Vid sådant förhållande vore det icke obilligt att fordra, det de som ifra för byggnadernas bibehållande och möjligen lyckades genomdrifva ett sådant beslut, ställde säkerhet för ersättning af all den skada som genom beslutet kunde drabba staden och den enskilde. Då det emellertid är föga troligt; att enskilda personer vilja ikläda sig en sådan ansvarighet, endast för nöjet att någon tid få se på ett par tomma trähus, och då man väl kan hoppas att vederbörande icke skola lyssna till förslagna förslag, så blir välslutet det, att husen, enligt det kungl. beslutet, ofördröjligen borttagas. Frågan blir då den: hvem skall görat? Svaret härpå bör, vid närmare eftersinnande, icke vara svårt att finna: Skall staden för egen räkning begagna byggnadsmaterialierna, så bortkastat på rifning och transport en icke obetydlig kostnad. När materialierna sedan skola användas, så måste man rätta de tillämnade byggnaderna efter materialierna, i stället för att det borde vara tvärtom; och att vid ett sådant slags byggande en betydlig del materialier och arbete förspilles är naturligt: De s. k. nya trähusen skulle sålunda otvifvelaktigt, först genom hög arbetskostnad och sedan genom höga reparationskostnader, i längden blifva förhållandevis oskäligt dyra, och då de derjemte, såsom offentliga byggnader, svårligen kunde blifva annat än fula och mindre ändamålsenliga, så synes det påtagligt att användandet för städens räkning af industriutställningsbyggnaderna icke kan blifva fördelaktigt, utan att deras borttagande och användande bör genom offentlig auktion eller infordrande af anbud öfverlåtas åt den enskilda spekulationen. För ett sådant beslut talar äfven den vigtiga omständigheten; att hufvudstadens byggnadsordning förbjuder uppförandet af trähus inom staden, hvarigenom utställningsbyggnadernas användbarhet för kommunens behof i högst betydlig mon inskränkes; då den enskilde deremot har många utvägar att tillgodogöra sig de blitvande byggnadsmaterialierna. Hvarjehanda Nyheter. Strid på ett lokomotiv. En amerikansk tidning berättar följande tilldragelse: Vid Centralia i Illinois klängde en murare här