Rätteg. och polisnyheter, Polisen. Sjelfmord. Sistlidne fredags förmiddag anträffades, hängande död i ett träd inom egendomen n:r 57 Stadsträdgårdsgaten, en okänd mansperson, klädd i kavaj af rödspräcklig doffel, byxor af grått sommartyg, väst af grått moleskin, brun och svartrandig silkeshalsduk samt grå mössa. Liket är till stadens bårhus vid Riddarhusgränden affördt. I Nybroviken! Då arbetskarlen Jonas Andersson, som under de sednare dagarne haft tillfällig anställning hos åkaren Pettersson, boende uti huset n:r 29 vid Norrlandsgatan, i fredags straxt på eftermiddagen hade afstjelpt ett lass grus på den i Nybroviken, utanför f. d. Adelsvärdska egendomen varande fyllnadsplats, strök hästen baklänges med kärran och kom, oaktadt afståndet till vattnet var minst fyra famnar, i sjön, der kreaturet snart nog gick till botten. Jonas Andersson blef deröfver så förskräckt, att han hoppade efter, i afsigt att dränka sig; men upptogs af ett par karlar, hvilka med en båtshake skyndat till för att rädda hästen. Den stackars körsvennen ville dock åter gifva sig uti, och var så vild i sin förtviflan, att han måste bindas och med åkdon föras till närmaste polisvaktkontor, hvarest han för sitt raseri nödgades beläggas med handbojor och afforslas till häktet. Då Andersson i lördags inställdes i polisdomstolen, der målet förekom, hade han lugnat sig, samt uppgaf att hästkreaturet blifvit skrämdt af något, som nedkastats från en glugg å det invid belägna magasinet. Tillspord hvarför han sökte taga sig af daga, svarade Andersson, hvilken såg särdeles trasig och ruskig ut: Mitt lif var icke mera värdt än märrens.. Åkaren Pettersson, närvarande vid domstolen som målsegare, yrkade icke något ansvar å Andersson, ehuru den omkomna hästen, kaliad, såsom åkaren sade, Pianomärren,, emedan Dannströms och Hoffmans vpianokarlar plägade begagna den, var en bland åkarens bästa kampar. fädhusrättien. Häktning för falsk edgång. Till rådhusrätten hade förre snickaren J. P. Pettersson instämt f. d. landtbrukaren J. P. Lundqvist, under påstående om laga ansvar å denne, för det kan skulle utspridt det ryktet, att Pettersson afgifvit falskt vittnesbörd inför rätta. Målet lottades på sjette afdelningen, hvarest det åtskilliga gånger, och senast i lördags handlagts. Parterna voro nu personligen tillstädes, Lundqvist i rättegången biträdd af notarien Synnerberg, och hördes till en början två af L. åveropade vitnen, arbetskarlen Nils Fr. Jonsson och possessionaten P. A. Åkerlund, genom hvilkas berättelser Pettersson syntes blifva öfvertygad om att verkligen hafva afgifvit falskt vitnesmål. Med anledning häraf blef P., på notarien Synnerbergs yrkande, af domstolen ålagd afgifva sin lefvernesbeskrifning, hvaraf må antecknas: att P. föddes i Kastlösa församling på Öland den 26 februari 1820, att föräldrarne, hvilka ännu lefva, äro sjömannen Erik Pettersson och hans hustru Christina Jönsdotter, och att han var hemma hos föräldrarne till 11 års ålder, då han kom i skomakarelära, i hvilket yrke han arbetade 4 år. 15 år gammal begick han första gången H. h. nattvard, kom sedan till snickaren Areskog i Kalmar, hvarest han innehade kondition i 4 år, efter förloppet af hvilken tid han blef gesäll i yrket. Såsom sådan arbetade han sedermera påj egen hand i 2 år, och 1847 reste han till Stockholm, der han 1852 sökte och erhöll burskap såsom snickare; utöfvade detta yrke i 3 år eller till 1855, hvarefter han dels arbetat för egen räkning, dels sysselsatt sig med rättegångars utförande och dylikt. — På fråga om han förut varit för brott tilltalad svarade han: Ja, många gånger, men jag.har alltid blifvit, i brist af bevis, frikänd, enär åtalen varit af lika beskaffenhet som t. ex. ettar. På grund af de afgifna vitnesmålen blef Pettersson, efter hållen öfverläggri g och på yrkande af notarien Synnerberg, enligt 19 5 mom. i förordningen om hvad som i afseende å nya strafflagen iakttagas skall, förklarad skyldig att genast träda 1 allmänt häkte. a Målets vidare behandling utsattes till nästa lörag. ESPRESSO ISEN SRA FEN