Dagens Nyheter – 12 november 1866, sida 2

— He, he, he! Hvad är på färde? hvad är på färde? ropade den ankommande, i det han med sin käpp pekade först på de unga männens rockar, som lågo på marken och sedan på deras dragna värjor. En dödstystnad uppstod. Ingen af officerarne gjorde min af att svara. — Ni duellera! — Galenskap! — Nej, sådant kan icke tillåtas: Tag på er era rockar igen och bevara era lif, till dess att ert fädernesland, som ensamt har rättighet dertill, tager dem i anspråk; Seså, räck hvarandra händerderna nu, och :.. — Aldrig! afbröt honom vår hjelte med häftighet. oo— He; he! Hvad? — Det är konungen, hviskade den officer, i hvilken Redmond igenkännt en landsman. ooo— På min konungs befallning, sade då den unge mannen med en vördnadsfull bugning, sticker jag min värja tillbaka i slidan — mindre gerna, likväl, jag tillstår det, än jag skulle draga den till hans försvar. — Bra bra: Det svaret tycker jag om: Ni ser också just icke ut att vara rädd af er, yttrade konungen, som fann lika stort nöje i att språka, som trots någon gammal gumma i hans rike; Och säg mig nu af hvad orsak ni kommit i strid med hvarandra? Ni äricke militär? — Nej, ers majestät. — Nå hvad är ni då? — Jag är hitskickad, för att lemna ett bref i ers majestäts händer: Detta uppdrag har jag lofvat utföra, (Forts.)