Dagens Nyheter – 12 november 1866, sida 2

— Jag bär en värja, för att dermed bestraffa vettlöshet; genmälde vår hjelte; Vi behöfva blott taga några få steg, för att komma utom slottets yttre port. Kornett Graham torde följa mig, så vida han har mod dertill; — Detta oväntade svar väckte ännu större munterhet blanfi de närvarande; ty den unge kornetten var just icke känd för att vara någon hjelte: — Bah! utbrast denne, som under ett låtsadt förakt ville dölja sin fruktan. Officerarne i hans majestäts arm korsa icke sina värjor med pöbelns ledare: Jag har ej glömt herr OConnor, som stod i spetsen för anfallet på Bastiljen, ehuru jag afsäger mig äran af hans bekantskap: — Afstår ni äfven äran att duellera med mig? — Ja. — Jag väntade icke annat af er, sade Redmond i bitande ton: De som äro snara i att förolämpa; bruka i allmänhet bli mycket senfärdiga, när det gäller att försvara hvad de sagt eller gifva upprättelse: I ett afseende måste ni tillåta mig att beriktiga era yttranden: mitt namn är ONeil — Redmond ONeil at Murlough House i Irland: — Då äro ni bestämdt kusiner; utropade den äldste af officerarne med ett så irländskt uttal, att Redmond genast i honom igenkände en landsman. — Jag är nog lycklig att kunna förklara det jag icke har några slägtingar med namnet Graham, genmälde vår hjelte: — Men ni har en som heter Ulic Blake,