Dagens Nyheter – 12 november 1866, sida 1

besvarat de frågor, som ställdes till dem, begåfvo de sig till ett hotell, der Redmond genast satte sig ned och skref bref till Ehen samt fader Karoolan, hvilken sednare han bad resa honom till mötes och utsatte en dag; då de skulle träffas i Dublin. Månader hade förflutit, utan att han hört af de kära, han lemnat i sitt hemland; och, som man vet föder ovissheten ofta onda aningar: Han skulle gerna ha farit direkte till Irland, emedan han innerligt längtade efter att få omfamna dem, från hvilka han så länge varit skiljd; men genom det bref, han åtagit sig att framföra till konungen af England, var ban hindrad från att följa sin önskan. Om vi hade tid eller kände oss hugade att resonnera, skulle vi tillåta oss en jemförelse mellan de olika sätten att färdas förr och nu: Vi tro verkligen att det dervid skulle visa sig att resorna nu för tiden; så beqväma och hastiga de äro, sakna många behag, som medföljde dem i fordna dagar: Det måste ha varit särdeles angenämt att sitta i en postdiligens, som drogs af fyra starka hästar, körda af en lika handfast som språksam kusk, hvilken hade någonting att berätta om hvarje hus som rman passerade, och de personer; hvilka bodde deri; Hvad ha vi nu som ersätter de lugna och trefliga byvärdshusen, der man träffade okonstlade menniskor, nöjda med sin lott och fick lära känna landtlifvet med all dess oskuld enfald och sorgfrihet? Resorna voro visserligen särdeles långvariga, och kostade mycket, emedan man skulle gifva drickspenningar åt en mängd körsvenner och uppassare, men de voro också i flera afseenden