Dagens Nyheter – 12 november 1866, sida 1

XLVI, I England; likasom i det öfriga Europa, hade den mot Ludvig XVI anställda rättegången väckt det största uppseende: Folket eftersatte sina göromål; hvart man kom, såg man skaror af menniskor stå i gathörnen och resonera om den märkvärdiga händelsen. Somliga påstodo att konungen skulle bli frikänd, andra att hans dödsdom vore att anse såsom redan fälld. De som gillade det republikanska statsskicket — och dessa voro icke få, ty äfven många personer, som tillhörde de högre samhällsklasserna, hade blifvit smittade af sina franska grannar — menade att nationalförsamlingen med sitt förfarande icke hade någon annan afsigt än att befästa nationens suveränitet; och att; ifall den för sådant ändamål dömde konungen till döden, den sedermera skulle bevisa sitt ädelmod genom att benåda honom; Deras motståndare åter erinrade om Whitehall och Carl den förste samt kommo till de förfärligaste slutsatser. Sådan var den allmänna sinnesförfattningen; när de båda fosterbröderna landstego i Dover: Knappt hade de beträdt Englands jord, förrän de funno sig omgifna af en mängd menniskor; som ifrigt frågade efter nyheter: På den tiden fanns ingen elektrisk telegraf: Underrättelser om hvad som förssiggått i det ena landet framkommo mycket sent till det andra; och nyfikenheten blef naturligtvis genom detta förhållande ännu mera skärpt. Sedan de unge männen, så godt de kunde,