Dagens Nyheter – 10 november 1866, sida 2

— Jag förråder hvarken min vän eller mitt fädernesland, sade vapensmeden. Då jag hjelpte er att rymma från Karmeliterklostret gjorde jag det derföre att jag ansåg er arrestering orättvis. För öfrigt tillade han med en viss militärisk stolthet, som man finner hos alla fransmän, var jag då icke tjenstgörande. — Ni ämnar således angifva mig. — Jag ämnar hindra er från att på något sätt meddela er med Louis Capet; ty detta är väl er afsigt, kan jag tro, svarade Jacques i beslutsam ton: Jag har mottagit förhållningsorder och måste rätta mig helt och hållet efter dem; — Jag haricke alls för afsigt att söka träffa Ludvig, anmärkte Redmond: Som jag ej i ringaste mån kan bidraga till hans räddning, vet jag icke hvad ett samtal v ellan oss skulle tjena till. På mig skulle det bestämdt göra ett mycket pinsamt intryck att se honom såsom fånge: — Ar det sannt hvad ni nu säger? — Ja; — På er ära? — På min ära: — Då är jag nöjd; sade vapensmeden i en ton; som bevisade, huru mycket han blifvit lugnad af denna förklaring: Om någon annan bevekelsegrund har fört er hit, har jag med ert görande och låtande här ingenting att skaffa. oo— Och ni vill icke hindra mig från att utföra hvad jag har i tankarne? — Jag kommer att handla efter de order jag fått, svarade han med fasthet. Dervid pekade han på dörren till det rum; hvari Ludvig och hans vördnadsvärde advokat rådslogo med hvarandra.