Dagens Nyheter – 10 november 1866, sida 2

än han. Kan ni afslå min begäran? Tänk på att ni genom att villfara densamma icke handlar i strid med era order. Ni har icke avt ansvara för henne. — Och om äfven så vore, utropade den unge republikanen, tror jag att jag icke skulle motsätta mig er önskan. Gå, tillade han, pekande på trappan; men skynda er och framställi största möjliga korthet hvad ni har att säga; ty betänk att både ert och mitt lif sväfvar i fara, till dess att ni kommer tillbaka. Konventet benådar aldrig. Redmond tryckte hjertligt hans hand och begaf sig med skyndsamma steg utför trappan, vid hvars slut han stötte mot en dörr: Han fråndrog den tunga rigeln, och dörren vände sig gnisslande på sina gångjern. Nu hade han gården framför sig. Marie Antoinette blef honom varse, och innan han hann komma utanför den portal, som var anbragt vid den omnämnda dörren, gick hon emot honom; för att få tala med honom på ett ställe, der de voro skyddade af en väldig pelare och sålunda icke kunde ses af de personer, som tillfälligtvis tittade ut genom fönstren: Den stackars drottningen hade icke allenast blifvit förtrogen med faran; hon hade äfven lärt sig vara försigtig: — Trogen och pålitlig, sade hon, när vår bjelte böjde knä och kysste hennes hand med ännu djupare vördnad än förr, då hon egde sin kungliga värdighet qvar. — Konungen, utropade hon derefter orolig: O! säg mig någonting om konungen! — Just nu befinner sig den vördnadsvärde man hos honom, som blifvit utsedd till hans