Dagens Nyheter – 10 november 1866, sida 1

Huru skall fattigdomen afhjelpas? Seder den fråga som från det företa statslifs begynnelse sysselsatt både tänkarne ocb de praktiske männer. Uppfostran och frihet, ha de upplyste tänkarne svarat, äro dw enda medlen att afhjelpa fattigdomen, iy desseensamme förmå förekomma den. Men de praktiske männen som tagit staternas styrelse i sina händer häfra, oftast af egennyttiga skäl, icke velat använda de frisinnade tärkarnes medel; och sålunda ha samhällena förblifvit belsstade med fattigdomens förbannelse och börda, Menniskorna sika alla, hvar och en inom sin krets och efter sin förmåga, att lindra nöden. Ingen finnes så låg eller så fattig att han icke gjort många goda gerningar åt lidande medmenniskor. Den rike ger sina penningar; ofta äfven sina råd; den fattige gör ofta ännu ihera. Dagligen ser och hör man exempel på att tn busfader, som knapt kan draga försorg för egna barn, dock äfven upptager ett fremmande, eller att en torftig qvinna, som dock är nog lycklig ått ega tak öfver hufvudet; delar sitt rum, kånhända äfven sin säng och sitt njugga bröd, med en ännu fattigare medsyster i nöden. Afven kommunen gör mycket för att widerhålla siva fattiga. Men hvad kommunen skall göra, blir merändels dyrare än hvad den enskilde gör, emedan förvaltningen nödvändigt kostar penningar; och stundom skulle kommänen undgått att blifva belastad mcd underhållet af somliga fattiga, om desse haft en skyddande hand innan det kowmit till det yttersta för dem: För att täcka en sådan upprätthåltande hand hafva på några ställen, såväl utomlands som här i landet, bildat sig föreningar för att mottaga goda gåfvor, hvilka derförutan understundom blifva bortgifna utan nog urskillning, och för att med personlig uppmärksamhet följa nöden i dess hemvist. En sådan förening ha vi nöjet härmed anmäla såsom kommen till stånd i hufvudstaden: Den kallar sig Allmänna skyddsföreningen i Stockholmp. Enligt de antagna stadgarne har denna förening, som, under ledning af en gemensam centralkomite, utöfvar sin verksamhet genom särskilte skyddskomiteer inom hvar och en af stadens territoriela församlingar, samt till dessas biträde utsedde deputerade, hufvudsakligen till ändamål: att omsorgsfullt söka vaka deröfver att det uppväxande slägtet af den fattiga befolkningen i hufvudstaden ej må sakna nödig och kärleksfull vård och: uppfostran, samt att de understöd, som i sådant afseende för fattiga barn utgå, verkligen komma dessa tillgodo; att genom noggranna undersökningar vinna tillförlitlig kännedom om hjelpsökandes omständigheter och behof, samt derom, på begäran, meddela såväl allmänna som enskilda barmhertighetsstiftelser samt privata personer erforderliga upplysningår, Så att de, utan fruktan att genom oriktiga uppgifter blifva vilseledda, må kunna på ett tillfredsställande sätt utöfva sin välgörenhet; . att mottaga, samvetsgrannt använda och redoviså de understöd i penningar eller aänat, som till lindfing i nödlidandes belägenhet kunna blifva åt föreningen anförtrodda; och . att genom råd och anvisningar samt, såvidt ske kan, genom beredande af tillfällen fill arbetsförtjenst; uppliffå och underlätta de fattiges bemöanden till. sjelfförsörjning, sant, der utväg för dem saknas att genom eget arbete eller anhörigas biträde, grhälla nögtoritiet uppehälle, söka, genom befintliga välgörenhetsstiftelsers välvilliga bemedling eller, i tödfdll, gehom anlitände af den enskilda barmhertighetens bidrag, förskaffa den bjelp,