Dagens Nyheter – 9 november 1866, sida 2

någom tjenst: Jag tager för afgjordt att han är förlorad: Det ursinniga folket törstar efter blod; och jag tror icke att något mindre dyrbart offer kan tillfredsställa detsamma. Det är ett fruntimmer, som jag vill rädda. — Drottningen? Redmond iakttog tystnad. — Jag vill anförtro min välfärd i era händer, sade Malesherbes, låta er verkställa det djerfva försök ni har i tankarne; Misslyckas det, så får jag stå till ansvar derför — och de få år, som tilläfventyrs ännu återstå af min lefnad, sätter jag icke särdeles stort värde på. I morgon skall jag hafva mitt första samtal med den höge fången i Temple: Ni kan följa med mig dit i egenskap af min betjent: Min höga ålder och klena helsa utgöra en tillräcklig förklaringsgrund, hvarföre jag medför en sådan. Har ni engång kommit inom de väldiga murarne; får ni sedan hjelpa er sjelf; men genom mod parad med klokhet bör ni kunna uträtta mycket. 7 — Jag begär icke heller mera; yttrade vår bjelte. Såsom jag redan haftiäran upplysa, är det icke med konungen jag vill tala: Efter hvad jag hört; har han blifvit skiljd från sin familj. — Ja; det är tyvärr så;! svarade den rättslärde med en suck; Bäst är, tillade han, att ni och er vän tillbringa natten under mitt tak. Jag föreslår er icke detta, derföre att jag misstror er, utan tvärtom för er egen säkerhets skuld. På morgonen den följande dagen infunno sig Malesherbes och Redmond vid fängelset. Den sednare var förklädd och det så skickligt att hvarken kärlekens blick eller ens hatets — som är