Dagens Nyheter – 9 november 1866, sida 1

Ludvig XVI var nu en fånge, anklagad för högförräderi. Det var fullkomligt mörkt; när Redmond och hans ledsagare stannade utanför ett hus i Marais-qvarteret, som beboddes af den berömde embetsman, hvilken haft mod nog till att eftersträfva och åtaga sig det lika farliga som ärofalla uppdraget att tala till den olycklige konungens försvar. i Det syntes tydligen att deras besök var väntadt; ty så snart den tjenare, som kom och öppnade porten då de bultat derpå, hade igenkänt Odets ansigte, släppte han genast in dem och förde dem till sin husbondes skrifrum. Den sistnämnde var sysselsatt med att författa den utmärkta och rörande försvarsskrift;, som hans yngre embetsbroder Deccze sedermera uppläste inför konventet. På Redmond gjorde Malesherbes vördnadsbjudande utseende ett särdeles behagligt intryck. Vid de båda männens inträde såg den gamle advokaten upp: Hans panna var hög, såsom de tankar bvilka rörde sig derinom, samt mycket. bred: Tjocka ögonbryn beskuggade hans mörkgråa ögon, ur hvilka snille och intelligens lyste: Den vida nattrock, i hvilken han var insvept; och den lilla kalott af svart sammet, som betäckte hans hjessa och under hvilken hans långa hvita Iockar nedföllo öfver skuldrorna; förlänade hans utseende någonting karakteristiskt; som endast en Titians pensel skulle hafva förmått värdigt återgifva. — Är detta den herre nitalade om? frågad han,