Dagens Nyheter – 9 november 1866, sida 1

a anhållan beviljad, och åt den aktade Malesherbes lemnades det ansvarsfulla uppdraget. Sådana voro de underrättelser, hvilka Ödet, som dagligen besökte Paris, hade att meddela vår hjelte vid sin återkomst till kojan i Villiers de Bel-skogen: — Detta blir en outplånlig skamfläck för Frankrike, utropade Redmond, intagen af harm. Skola nu de; som vägrat fången en försvarare, sitta såsom domare öfver honom? Det är ju att tydligen ådagalägga förakt för allt hvad rättvisa heter. Europa skall uttala sitt ogillande, ropande till dem: blygens, — och historien skall inskrifva deras namn på det blad, hvarå stora brott förtäljas för den strängt dömande efterverlden. — Historien, upprepade den gamle mannen, tror ni då verkligen på historien? I bästa fall är den icke annat än en beslöjad sanning — jag menar att en mängd fakta äro framställda i så förtäckta ordalag, att den läsande icke kan få något klart och riktigt begrepp derom. Har ni glömt hvad kejsar Carl V plägade säga, när han ville läsa i en namnkunnig historieskrifvares arbete: Tag hit lögnboken! Det är mera än sannolikt, fortfor han, att Bergpartiet, som gerna skulle vilja förvandla konventet till ett slagtarhus, för att dess medlemmar, under sken af att utöfva rättvisa, måtte få idka slagtaryrket, skall finna någon skicklig skribent, som lofordar detsamma och döljer dess illbragder under en hop granna ord... — Jag har vidtalat Malesherbes, fortfor den gamle mannen efter ett ögonblicks tystnad: Det är verkligen möjligt att med hans tillbjelp