Dagens Nyheter – 8 november 1866, sida 3

nen vid Refvensgrund är nu upplåten till begagnande. Hvad våra kommunalmyndigheter berde mera ligga sig vinn om är att undanröjdia d; hinderliga och fula stentrappor, som hå genstödes finnas, äfven på mycket trafikerade vator. Det fins ju prejudikat på att sådane skola borttagas, i det att bundtmakaren Wockatz blef ålagd att borttaga sin trappa utanför huset. Något annat som hösslyos är af nöden är att en vattenhemtningsbrygga anulägges midtför arbetarcföreuingens hus samt en trappgårg från Smedgatan ned till strömmen. Den nu befintliga vägen dit är lifsfarlig att beträda för en menniska som går lös och ledig — och än mera för den stackare som bär ett par ämbar vatten: Vederbörande kunna icke vara i okunnighet härom, då en ansökan om bättre väg redan i våras blef? af 200 personer ingifven till stadsfullmäktige. Ytterliga e torde det vara stadens både intresse och skyldighet att anlägga en gata eller åtminstone farbar väg ut till den s. k. nya staden. Detta vore mera behöfligt än den nya gata som är anlagd vid vestra stadsdelens utkant och hvilken gata ännu ej är trafikerad. De arbetare som bo i Nya staden måste deremot, såsom det nu år stäldt, vada två gånger om dagen ända upp till knävecken i vatten, smuts eller snö under höst, vinter och vår. De utgöra dock kommunalutskylder liksom andra stadens invånare. Vill icke staden anlägga en gata der, så borde borgmästaren Grenander göra det, ty ban har sålt tomterna till byggnaderna, och han har tegelbruk och andra egendomar derute; — hr borgmästaren skulle med en sådan åtgärd bäst vederlägga dem som påstå att han är mer än tillbörligt och nödigt hushållsam. Till slut en historia till varning för landtbor: Drängen Nils Johansson från St. Karby begaf sig den 25 oktober hit till staden för att söka tjenst: Vid Gåsbacken kom han i sällskap med två personer, som sade sig vara hemma i Norrköping och lofvade skaffa honom tjenst. Då de kommit till staden, skulle de besegla den angenäma bekantskapen på öfligt sätt med ett glas af den svenska nektarn, hvarföre kosan styrdes till Westergrens (cGubben Griners) krog på norr, hvarest Johanssons lön vexlades. Sedan åtskillig förtäring var intagen föreslogo de nya vännerna den tjenstsökande att hos dem taga nattqvarter vid Vestra lund, och för att det ej på qvällqvisten skulle bli för enformigt tog man med sig en half kanna bränvin från br Ljungbergs bränvinsmagasin. Bränvinet tömdes till största delen innan man somnade, hvarefter drängen drömde om en präktig plats som ckontorsvaktmästare, hvilken de nya bröderna dagen derpå skulle skaffa honom. När han vid 4-tiden på morgonen vaknade befann han sig icke allenast ensam i ett mörkt kyffe, utan kläderna voro tillika med sängkamraterna försvunna. Hans instinktmessiga försigtighet att lägga klockan under hufvudet förskaffade honom några klädespaltor till låns, så att han kunde bege sig till hemorten igen. I plånboken, som låg i rockfickan, hade ban haft 90 rdr, hvilka gjort herrarne sällskap, utom plånboken, som de lemnat qvar.