Dagens Nyheter – 8 november 1866, sida 3

Article Image
Fvirjebanda Iyheter. Oförvägen luttscglare. I am liten stad i närheten af Ontario-sjön i Nourdamerika skulle en lufiballong för någon tid sedan uppstiga. Ballongen var fylld till mera än hälften, då genom någon tillfällighet gasutvecklingen afstannade och luftseglaren inställde sin tillämnade resa. En ung våghals anhöll emellertid om tillstånd att få uppstiga med den blott till hälften fyllda ballongen. I stället för den tunga gondolen fästades ett bräde vid ballongens tåg, och sittande på detta sier den djerfve långsamt i höjden. Sedan ballongen gått ett stycke började den sänka sig, stötte emot ett kyrktorn ej långt från uppstigningsorten och gled ned långs detta, men höjde sig åter och gick i riktning mot sjön, der den också ganska riktigt slog ned. Nu ansåg man både ballong och luftseglare såsom förlorade, men ballongen höjde sig ännu en gång, fördes nu inåt landet och fastnade slutligen i en trädtopp. Den unge laftseglaren kom oskadd från sitt vanveliiga tilltag, men har sannolikt för alltid förlorat lusten för luftresor. Tvenne lik. En engelsk landt-adelsman, hvilken var en stor ilskare af tuppfäktningar, uppdrog en massa med tuppar och vår gade oerhörda summor på dem. Haus lidelse för denna sport kostade hovom slutligen lifvet. Han återvände en gång hem från en i närheten hållen tuppfäktning. Natten var mörk, vagnen stjelpte och han var nog olycklig awt bryta af sitt ena ben. På aftonen samma dag skulle en prisfäktnivg försiggå, i hvilken hans bästa tupp skulle spela den ena hufvudrolen, och han hade på denne utmärkte tupp ingått ett vad på 18,000 rdr. Egensinnig, som den gode mannen var, påyrkade han att striden skulle ega rum i hans sängkammare, på det att han icke skulle gå miste om det intressanta skådespelet. Under utösandet af förfärliga eder; sittande inklärad mellan madrasser och kuddar, åsåg han huru hans tupp började draga det kortaste strået. Ju mera striden närmade sig sitt slut, desto mera upphetsad blef patienten, tilldess han slutligen blef nästan svartblå i synen af raseri, och just då haus olyckliga tupp mottog dödsstöten af sin motståndares stålsporre, hörde man en stark rossling från sjuksängen., Husläkaren, hvilken tillfälligtvis var närvarande, öppnade ådern på sin patient, men — intet blod kom fram; han var död, såsom läkaren förklarade, i följd af ett slaganfall, hvilket framkallats af den starka sinnesrörelsen, möjligen i förening med sårfebern. Charad. Mitt första sofver ej jag, men ni, Och genom mitt andra rätt mången far Att mera ej sörja och fela. Och denna charad kan orsak bli Till hvad som just ensamt dess orsak var: Ett långt mitt hela.

8 november 1866, sida 3

Thumbnail