Dagens Nyheter – 8 november 1866, sida 1

I Redmond varseblef blodfläckar på hans kläder och gjorde honom vppmärksam derpå. . -— Pn nörgången narr följde efter mig, svorade gubben, en af de soldater som göra vakt i Narmeliterklostret och hvilkens misstankar jag -— Nå, hkarn lyckades ni blifva honom qvitt? frågade Packm. -— Jag dödade honom, genmälde Ödet med sin vanlige lugna röst: Men låt oss nu icke längre tala om honom; vi böra i främsta rummet tänka på all bringa er i säkerhet. Ni måste lemna Frankrike så fort som möjligt. — Det kan jag icke, svarade Redmond. Jag har en pligt ait uppfylla; ty ett löfte, gifvet åt en vän, kan och bör jag icke svika: Hedern bjuder mig alltså att stanna qvar här ännu någon tid, tillade han. — Då är ni bunden, svarade hans befriare; äfven jag qvarhålles af pliigt och löften här i le Och jag tänker hålla hvad jag lofvat... ähisda jag kan vara ox behjelplig. Vår hjelte, som ansåg att Ödet kunde bli honom till stor nytts, Yppade den följande. dagen för denne så mycket ban behöfde veta. -— Svårigheten att träffa drottningen, som i Temnie besakas ännu strängare än hennes gemål, är verkligen mycket stor, yttrade den gamle mannen ... Omöjligt är det dock icke, fortfor han efter en stunds tystnad. Jag skall söka utfundera något medel, eftersom saken måste utföras. Redmord kunde icke undgå att märka det bans vän, sedan han fått veta att hedern fordrade det gifna löftets uppfyllande, icko med ett enda ord sökt afråda honom derifrån eller!