Dagens Nyheter – 8 november 1866, sida 1

Då han icke fick något sver på denna fråga, ämnade han följa efter sin kamrat, men lyckligtvis anlände i detsamma nya fångar till klostret, och han stannade på sin plats, för att se dessa passera. När Redmond kom fram till det ställe, som hans räddare angifvit, såg han sig omkring i hopp att bli varse Phelim; men ban såg endast en liten vagn, hvars kusk klädd i blus och trädskor, språkade med en bondflicka utanför ett utskänkningsställe, i Till hans förvåning gick den sednare emot honom och förebrådde honom att han Jåtit vänta på sig så länge. Kusken och bondflickan voro inga andra än vapensmeden Jacques och hans fästmö Jeanette. — Stig upp i vagnen farbror, sade hon, och låt oss genast begifva oss utaf; eljest inbryter natten innan vi hinna bem. — Hvar är Phelim? frågade vår hjelte orolig. Han fruktade att någon olycka händt hans fosterbroder. — Hör du, ropa bit Petter, tillade Jeanette till körsvännen. Jag tror, han har lust att tillbringa hela natten på krogen. Han blir en ljus äkta man med tiden. Himlen bjelpe den stackars flicka som skall ha honom! Petter som icke var någon annan än Phelim, kom med osäkra steg ut från restaurationen. Han spelade drucken alldeles förträffligt. Alla fyra stego upp i vagnen, och det bar af i riktuing åt Port S:t Denis. Allt detta försiggick så naturligt och på samraa gång hastigt, att ingen af dem som sutto i utskänkniogsrummet eller gingo förbi på gatan ett enda ögonblick misstänkte de