Dagens Nyheter – 7 november 1866, sida 3

Hvarjehanda Nyheter. Ladugårdslandskyrkans tornfupp. När denna ståtliga tupp en gång itiden för våra efterkommande kommer att gala och tala om hvad han vet, skall han berätta följande: aCarl XV var konung, Pehr Lindsten kyrkoherde, A. F. Isaksson och C. G. Littorin kyrkovärdar, Då under året 1866 kupoltornet på Hedvig Eleon. kyrka uppfördes, enligt ritning och under ledning af hofarkitekten B. C. Malmberg. Och efter ett litet uppehåll skall han lägga till: aByggnadsarbetet är utfördt af byggmästaren A.: P. Nilsson och täckningsarbetet af bleckslagaren J. W. Gundberg år 1866,. ELefvande inmurad, Följande ohyggliga tilldragelse omtalas af böhmiska tidningen Pragaw: En i byn Budweis bosatt korgmakare bade för ett par år sedan från en annan del af Böhmen bemfört en hustru, hvilken likvisst snart åter försvann. Man tog för af gjordt, att hon återvändt till sina föräldrar, ty mannen var känd såsom rå och grälsjuk. Den 8 sistlidne oktober lekte en mannens sexårige son från ett föregående gifte tillsammans med flere andra barn och under barnens samtal fällde gossen det yttrande, att mamma måtte vara bra hungrig för hon skriker såk En af de andra gossarne omtalade dessa besynnerliga ord för sina föräldrar, hvilka i sin ordning gåtvo ortens polismyndigheter del deraf. Desse begålvo sig genast tillskorgmakarens hus, och denne ställde sig mycket förvånad, då han fick se dem; men han kunde icke dölja sin förlägenhet, då de frågade efter hans hustru: Han uppgaf, att hon åter begifvit sig till sin hembygd, men han instängdes icke desto mindre under bevakning och hans lilla son förmåddes genom vänligt tilltal att vara rättvisans vägvisare. Den lille förde vederbörande upp på vinden och utpekade såsom modrens uppehållsort ett hörn, framför hvilket en mur var uppförd, som hade blott en enda liten, med skjutlucka försedd öppning. Muren nedrefs genast och nu framställde sig en hår-resande syn för rättspersonernas ögon: I ett rum, som var ungefär fem fot långt och tre fot bredt, omgifven af smuts och orenlighet, samlad under tvenne år, befann sig en när stan naken qvinna, mager som ett skelett och svagsinnt. Ofta hade hon på två, tre dagar icke fått något att äta. Den arma varelsen affördes till ett Jasarett,, men föga hopp finnes om hennes återställande. Den omenskliga maken öfverantvardades åt rättvisan.