xa under natten cec på lUsdagsmorgonen hade: vext till storm. En styf kultje från syd-ost kom fartyget att rulla och stampa så våldsamt, att hennes maskiner icke längre kunde göra något gagn; och klockan fyra på eftermiddagen träffades hon af en ofantlig våg, som bortsopade en eller två af besättningen och passagerarne och tog med sig stormdäcket. Nu började det fasansfulla i denna scen, Stormens vexande raseri, det rysliga i deras belägenhet, förökadt genom nattens tilltagande mörker, synes hafva gjort många af de arma qvinnorna för-ut nästan vansinniga: Några af dem togo på sig sina grannaste kläder och beredde sig att möta denna elementernas förfärliga strid med en grannlåt, som föreföll såsom ett obyggligt gäckeri — med pråliga smycken och granna klädningar, såsom hade de arma varelserna gjort sig redo för en bal. Andra af dem, hvilka den öfverhängande faran redan gjort vanvettiga, rusade med några karlar till fartygets restauration, buro viner och spirituosa in i sina hytter, och der började nu en vild saturnal, sådan som säkert aldrig förr med sitt hemska ljus upplyst sjelfva evighetens rand. Det vilda kaos derutanför — de oerhörda vågornas rullande och brusande, vindens ohyggliga tjut, och de olycksbådande skyarne, hvilka i allt större massor upptornade sig på den mörka natthimmelen — allt detta, säger en beskrifvare; förekom oss matt i jemförelse med de rusiga varelsernas smädelser och vilda skratt och de ohyggliga utsväfningar, nvilka med ett till vanvett gränsande raseri firades der nere af dessa, nu på grafvens rand stående samhällets olycksbarn: Hytternas golf, säger ett ögonvitne, voro öfversållade med sidenklädningar, dyrbara pelsverk, diamantringar och smycken af alla möjliga slag, klockor, prydnader och otaliga saker af värde Många försökte att bedja, andra svuro; några sjöngo, andra skrattade, några gräto och upphäfde de ohyggligaste tjut. Allteftersom natten framskred, tillvexte stormen. Redan klockan sex föregående aftonen hade kedjorna till rodret brustit och relingarne slagits in. Sedermera hade snart luckorna till maskinrummet fått dela samma öde, hvarefter elden under pannorna naturligtvis genast släcktes och Evening Star var redlös och en lekboll för de ursinniga vågorna. Vattnet började stiga i salonger och hytter oaktadt de kraftigaste ansträngningar gjordes af besättning och passaferare att förekomma fartygets förfyllande. Många qvinnor deltogo med kraft i detta arbete. Vid midnattstid började man kasta lasten öfver bord. I dagningen beredde man sig att fira de sex räddningsbåtarne; och under det att våg efter våg spolade öfver däcket och tog med sig den ena mannen efter den andra, den ena qvinnan efter den andra ur de qvarvarandes åsyn, gjordes fåfänga försök att rädda åtminstone så många personers lif, som båtarne kunde rymma. Klockan sex gick Evening Star till botten, alla båtarne vräktes öfverända och passagerarne lågo kringkastade på vågorna, der många genast dödades genom slag af kringflytande bjelkar och spiror eller genom att uppslukas af vattenhvirflarne. Slutet af denna skildring är visserligen mindre pittoreskt, men icke mindre förfärligt. Allt sorglöst skämt och smädande trots har tystnat; endast förtviflan, galenskap och död stå åter. Man lyckades slutligen att taga fyra af båtarne i besittning, dock först sedan de flera gånger vräkts öfverända af vågorna. Det anses icke omöjligt att jemväl de andra två kunna hafva lyckats att lemna denna fasans scen, men man har icke hört något af dem. De lidanden, hvilka de räddade fingo utstå äro nästan otroliga: De hade ingen mat, ty då båtarne oupphörligt vräkts öfverända; hade naturligtvis allt hvad löst var fallit i hafvet: De hade intet vatten och många af de olycklige blefvo vansinnige derigenom att de drucko hafsvatten, hvarför sjömännen måste hota att kasta öfver bord dem, hvilka på detta olycksbringande sätt sökte att släcka sin törst. Under sjuttio timmar hade passagerarne på den ena båten ingenting att äta och ingenting att dricka; de voro döende af hunger eller nära vansinnige af törst. Vädret var bitande kallt och kläderna sletos från de olyckliges kroppar under deras bemödanden att hålla sig fast ide stampande båtarne. Då en af dessa ankom till Fernandina i Florida voro två af passagerarne döda och de andra voro så utmattade, att de ej förmått kasta sina olyckskamraters döda kroppar öfver bord. En annan båt, hvilkens besättning upptogs af ett norskt barkskepp, hade endast en död ombord, men i en tredje hade fyra dött och af passagerarne i den fjerde (tretton qvinnor och en man) hade elfva af qvinnorna dött och de tvenne qvarlefvande gingo förlorade vid landningen; den ena uppslukades af en haj. Många af dessa olyckliga voro alldeles nakna då de påträffades; några voro vansinniga och alla voro försänkta i en dödlik dvala af brist på mat och dryck: Af de 278 personer, hvilka befunno sig