Ångfartyget Evening Stars förolyckande. Det förekommer sällan någon hemskare tragedi, än då ett fartyg; fullt aflefvande varelser, går en plötslig och oundviklig undergång till mötes och då inom några ögonblick alla dessa med feberaktig häftighet slående pulsar skola stanna för alltid, då all denna fruktan; denna dödsångest och detta gäckade hopp skola sänkas i hafvets omätliga djup för att finna frid efter en kort men förfärlig kamp. Denna sorgliga skildring har mångfaldiga gånger skrifvits; och lika ofta lästs med begärlighet; Det ligger någonting i en sådan skildring; som tilltalar den slöaste inbillningskraft, som väcker den kallaste känsla till lif och som förmår röra hvarje hjerta till helt andra känslor än den blotta nyfikenheten och det kalla deltagandets. Men vi våga påstå; att bland alla dessa berättelser om sådana sorgliga katastrofer, finnes det ingen mera fasaväckande i sina detaljer, än den om ångskeppet Evening Stars undergång, hvilken inträffade i förra månaden på Norra Amerikas kust: Det hvilar ett skimmer af dystra omständigheter öfver detta skeppsbrott, som gör den hemska tragedien ännu hemskare; en förfärlig sammanstötning af kontraster, omöjliga att beskrifva med ord. Låt oss först för ett ögonblick taga det brokiga sällskap i betraktande, hvilket var samladt på fartygets däck; då detta lemnade Newyork på eftermiddagen den 29 September: Der fun nos medlemmarne af ett fransyskt opera-sällskap hvilket hade anländt från Paris; oeh hade för afsigt att börja sin vinter-sejour i de södra sta terna. Der voro medlemmarne af ett neger sångaresällskap: Der funnos också bland passa gerarne åttiosju fallna qvinnor från Newyork och sex deras värdar. Det sistnämnda sällska pet hade fått sig plats anvisad på fördäck; ar tisterna inrymdes på: mellandäcket och upptogc