blefvo ense; Gubben kunde hvarken genom böner eller löften förmås att afvika från sin fasta föresats. — Jag har redan flera gånger sagt er, genmälde han; att mitt lif ej har något värde; men om äfven icke så vore, skulle jag derigenom att jag nu sätter det på spel, utplåna den skuld, hvari jag står till er, derföre att ni räddat mig från den förfärligaste död — hungersdöden; Ni är ung och har ännu mycket ljuft att hoppas och godt att vänta af lifvet, Låt derföre icke en falsk hederskänsla förmå er att onödigtvis utsätta detsamma för fara; — Kan jag, bör jag mottaga detta offer? frågade vår bjelte. Ar icke eftergifvenhet i detta fall en svaghet, som illa anstår en man? skulle ni i mitt ställe göra hvad ni nu ber mig om? Tala, säg ut hvad ni tänker, men kom dervid ihog att jag lägger hvad mera är än mitt lif, min ära, i era händer: — M bör; svarade fångvaktaren efter en stunds tystnad, och den som fäller detta utlåtande; är en man hvilken oändligt mycket heldre såge er död än vanärad; Redmond gaf efter; ehuru motvilligt: Han var verkligen endast till hälften öfvertygad. — Jag behöfver icke uppmana er att ej fälla modet, återtog den gamle mannen; ty jag har noga studerat er karakter. Ni vet icke hvad fruktan vill säga: Vid tredje gathörnet härifrån finner ni er fosterbroder och vapensmeden. Dessa skola föra er till ett ställe; der ni kan vistas, utan att befara att blifva upptäckt, till dess något tillfälle att lemna Frankrike yppar sig ; . Gå, tillade han derefter och fattade hans hand; och må Gud ledsaga er!