Sken och Verklighet. Roman uf I. PF, Smith (fört. till Dick Tarleton m. fl.) (Forta. fr. föreg. AA.) — Jag har dem icke längre till hands. O, huru mycket ville jag icke gifva, om jag blott ett par timmar finge åtvjuta min fulla kraft! Lägg er hand på min panna, på det att värken må blifva mindre häftig. Jag vill tänka och fatta ett beslut; ty jag känner att hvarje andedrag är räknadt. Var lugn, var lugn! hviskade han, sedan Redmond villfarit hans önekan. Ännu en gång kan jag samla mina förvirrade tankar ... Gif mig ett högtidligt löfte att ni skall uppbränna dessa bref i deras författarinnas närvaro och jag skall anförtro dem i er vård. Jag vet att jag kan förlita mig på er... Mitt förhållande till hennes majestät har man redan länge anat, fortfor han, och under min frånvaro har min boning flera gånger blifvit visiterad af polisagenter, hvilka mina politiska motståndare utskickat, för att skaffa bewis om hvad de kalla min brottslighet. Men deras hopp har blifvit gäckadt. Jag har låtit gömma dessa bref hos en pålitlig vän — en gammal tjenare i mina föräldrars hus, hvilkens hustru Var min amma. Han heter Jerome Beaupaire och bor uti en liten koja i S:t Denis, som jag bar skänkt honom. Kom närmare, närmare hviskade han; under det tredje steget af den trappa, som leder till det lilla rum, i hvilket jag plägade bo, när jag uttröttad af vedermödor och partistrider lemnade Paris, för att njuta några dagars ro.;.