Barnens njutning och lycka. Menniskans väg mellan vaggan och grafven är kort och besådd med rosor och törne, mest kanske med törne. Den första delen, den som genomvandras under barndomens dagar, borde vara den sällaste och gladaste, ty snart komma bekymrens dagar och fåfängt söker man då den njutning och glädje som den oskyldiga barndomstiden medförde. Såsom barn ensamt kan menniskan i fullt mått njuta af det goda, det lyckliga lifvet, derföre borde barndomstiden göras till en högtid för dem. De måste läras allvarsamma saker, deras själsgåfvor måste utvecklas, de måste tyglas och kufvas, men detta kan och bör göras på ett sätt som gör det till ett nöje, ett trefligt tidsfördrif. Barnets skolundervisning, i stället för att vara för det en möda, borde och kunde göras till en af barndomens största njutningar. Bort med riset och käppen, bannor och skrämsel; undervisa dem med vänlighet, led deras sinne steg för steg, från den enklaste sak till de som äro djupa, på ett vinnande sätt, under bebagliga föreställningar, liknelser och samtal. Gör lärdomen behaglig och fordra ej för mycket af dem. Tåt det unga glada hjertat gifva luft åt dess lif i lekar och kroppsliga öfningar. Se till såväl deras fysiska som inre tillväxt och bildning. Många barn och ynglingar hafva nått en förtidig graf genom för mycket sinnesoch för litet kroppsansträngningar. Andra åter tillbringa ett sjukligt och mödosamt lif, emedan i barndomen blott själskrafterna och ej kroppen fick sin utveckling. Bättre är god helsa än mycken lärdom, men de två kunna lätt förenas och då ernår barnet och ynglingen den högsta ståndpunkt. Tala vänligt till barnen; behöfva de agas, så gör det hellre genom att vädja till deras goda hjerta än med slag och hårda ord. De äro så känslofulla; bemöter du dem med ömhet så skola de ovilkorligen älska dig, och vinner du blott deras rena och starka kärlek, så vilja de ej göra dig emot. Väg noga ditt tal då de äro närvarande, låt dem aldrig öfverraska dig i en sådan handling, som du ej ville att de sjefva skulle göra. Föräldrar böra framför allt vinna sina barns förtroende; handla derföre uppriktigt mot dem; lofvar du ditt barn något, det må vara hvad som helst, så håll ditt löfte. Många föräldrar begagna hotelser emot sina barn, t: ex. som de aldrig mena att uppfylla, hur dåraktigt är ej detta; barnet lär då snart att ord mena ingenting, det förlorar den vördnad, den tillit till föräldrarne som det borde hafva. Var öfvertygad om att barnet lärer mera af föräldrarnes eget exempel, det må nu vara -godt eller ondt, än af alla andra föremål det kommer i beröring med. Och de frön som utsås i det späda barndomshjertat, de få fasta rötter, de utplånas sällan under en lifstid. Betänk huru vigtigt det är att väl vårda de små. Föräldrarne älska ju sina barn högst af alla jordiska skatter, såsom en stor talare nyligen yttrade: hvilken fader eller moder är det väl, som ej förr såg sitt hus brinna, än sitt barn gå förloradt, och med en viss fröjd och njutning ville se allt det han hade samlat af jordiska egodelar, multna ner till en askhög, blott han kunde trycka sitt barn emot sitt bröst och säga: Gudi vare lof, mitt barn har jag qvar; eller hvilka föräldrar, stadda i sjönöd, med sitt barn och sitt guld ombord, då ett tillfälle gåfves för dem att stiga i en räddningsbåt och taga med sig ettdera, barnet eller guldet, som ej med glädje kastade guldet, äfven om det bestod af millioner, på hafsbotten, blott de fingo tillfälle att rädda sitt barn: Skola vi derföre icke bäst vårda, och egna våra bästa omtankar åt de föremål, som äro oss kärast och som kan blifva medlet till vår högsta jordiska njutning. tt EE O— ——— LXKKEERSOKKS—X XXX XKXK——————— nina