Dagens Nyheter – 3 november 1866, sida 1

Aftonbladet beskärmade sig i thorsdags deröfver att den i Brissel utkommande tidningen aLe Nord, caen af ryska regerivgen bekostad organn, emellanåt förleder äfven framstående oraganer inom den europeiska pressen att sätta tro atill Le Nords tenderslögner,. Såsom exempel härpå citerar Aftonbladet att Parisertidningen Opinion nationale upptagit och kommenterat ett förut af le Nord utspridt rykte om några underhandliogar mellan Preussen och Sverge angående Danmarks delning, hvilket den Franska tidningen visserligen ansett icke kunna tillåtas af hvarken Frankrike eller England, men lKvarom den emellertid tillagt, att det synes säkert datt konungen af Sverge tvärtemot det verkliga aSkandinaviska partiets program, gerna skulle gå in på att afstå hela det Danska fastlandet, aför att förvärfva de Danska öarnar. Man kan icke annat än billiga den harm och justus dolor ett sådant påstående som det citerade måste väcka i ett så skandinaviskt, att icke säga nästan Danskt, hjerta som Aftonbla dets, utan att behöfva utbreda sig öfver det skändliga i den framkastade planen, om den förefunnes; men vi hemställa dock derjemte, om icke vederbörande Skandinaver sjelfve till någon del måste åtaga sig skulden dertill att en misstanka om någon lystnad bärifrån efter besittningar af Danmarks rike, med eller utan fastlandet, kunnat vinna ett ögonblicks gehör. Hvem är det som allt sedan Fredrik den sjundes död ständigtupp rädt fieudtligtmot det nuvarande danska kungahuset och sökt göra det förhatligt med beskyllningen om tyska sympatier, om icke skandinaverne, — desamme som nu sjelfve föreslagit Sverge att kasta sig i Preussens armar!! — hvem är det, om icke desse samme Skandinaver, som arbetat derhän att folket i Köpenhamn skulie utropa Carl den Femtonde eller hans blifvande efterträdare till konung i Danmärk, fastän de vaktat sig att med otvetydiga ord utsäga att detta är deras syfte? Skulle derjemte tecken förefinnas att de Skandinaviske sträfvandena i allmänhet icke varit ogerna sedda å högre ort — välförståendes icke i den omfattning som nyss är nämndt — så är det icke omöjligt att förklara sig uppkomsten och spridandet af sådana förvillande rykten som det icOpinion nationale synliga, utan att behölva antaga att de äro mot bättre vetande uppdiktade tendenslögner. Att döma af många både skriftliga och muntliga meddelanden, som ingått till redaktionen af Dagens Nyheter, skulle vi tro att Aftonbladet både för sin egen skull och för det allmännas, gjorde klokast uti att på någon tid låta bli att befatta sig med den utrikes politiken, och att med sina skandinaviska ofruktbara fantasier afleda den allmänna uppmärksamheten från den inre politiken; helst då nog många vigtiga frågor finnas att taga i betraktande före riksdagen, för att gifva tillräcklig sysselsättning äfven åt en så talrik stab, som Aftonbladets, hvars redaktion icke synes märka huru dess egentliga medtäflare skrattar i det bekanta pipskägget och gnuggar händerna af fröjd, ju mer Aftonbladet trampar ned sig i den nya Skandinavismen. Vi kunna härvid icke underlåta att citera, hvad vi för ett par dagar sedan hörde just en tysk yttra vid ett samtal rörande detta ämne: Es wäre doch Schade um das alte Abendblatt!