Dagens Nyheter – 2 november 1866, sida 1

gerna ville begagna sig af hans tjenstaktighet, folket har alltför få vänner; för att kunna utan stor saknad förlora en enda. Hofpartiet skulle glädjas; om det finge höra att dess störste fiende: blifvit röjd ur vägen, och triumfera, under det. nationen sörjde. Jag skall följa er på ett visst afstånd, tillade han med en vördnadsfull bugning, men jag törs icke låta er gå ensam på gatorna. — Om så är, svarade folkets representant leende, skola vi gå tillsammans, Efter att ännu en gång ha sagt forväl äv. Redmond, tog han Jacques under armen oci allägsnade sig jemte honom, som aldrig i sitt. lif känt sig så stolt och lycklig. De följde gatan Lancienne Comedie. Den unge fransmannens stolthet må ursäktas. Det var någonting att skryta af i framtiden; att ban gått arm i arm med Mirabean. Till Redmonds förvåning, kom den berömde talaren tidigt den följande dagen på besök till. hosom och föreslog honom en promenad i Luxembourg-parken, hvilken företrädesvis var ye sökt af det lägre borgerskapet i Paris, Mirabeau tyckte sig märka, aut Phelim ia upptog, det icke äfven han blifvit ombedd att. göra sällskap och yttrade något derom tiv. följeslagare. — Ni har misstagit er fullkomligt, mir . herre, svarade irländaren. Hvad ni ansåg för v issbelåtenhet var i sjelfva verket ingenting annat än en viss oro för min skull. Min fe sterbroder vet, att det i hela verlden icke gift ;s en menniska, hvilkens sällskap jag föredr ager framför hans. Vi ha varit vänner sedan vi voro små barn, och mellan oss råder det 24 st oinskränkta sim