Dagens Nyheter – 1 november 1866, sida 3

dISKUU. Hvilka vådor kunna följa af södra kloakens utledande i Årstaviken? Ett bidrag till belysning af denna fråga hemta vi ur motiverna till det förslag till Lag angående sundhetsförhållandenas ordnande i riket, som af en för ändamålet förordnad komite afgafs den 17 juni 1859. Denna komitt anförer (sid. 42 och 43) följande: Komiterade vilja taga sig friheten anföra några betydande exempel på verkpingarne af ett dåligt, med förruttnande eller excrementala ämnen blandadt vatten. Vid hvarje kolera-epidemi i England angrepos alltid Londons södra distrikter, Rotherhitbe, Southwark och Lambeth, innefattande nära en femtedel af stadens befolkning. Under epidemien 1848—1849 försågs denna stadsdel af två serskilda compagnier med vatten från Themsen, och dåligt, men det ena drägligt, det andra åter starkt bemängdt med execrementala ämnen från stadens kloaksystem: I allt annat hänseende var befolkningen blandad om hvarannan, och konsumenter af de olika vattnen bebodde till och med samma gata och lefde i öfrigt under enahanda sociala och sanitära förhållanden. Vid epidemiens slut hade befolkningen, som druckit det sämre vattnet, 125 döda på 10,000 innevånare, det andra 118. Efter epidemiens slut förskaffade det compagnie, som lemnat det sämre vattnet, ett annat vatten af fullkomligt god beskaffenhet; det andra compagniets vatten åter försämrades. Epidemien 1853—1854 angrep åter samma distrikter. Befolkningen, med numera det sämsta vattnet, hade 130 döda på 10,000; den andra, med det nya och bättre vattnet, endast 37 eller 3 !2 gång mindre, Man har beräknat, att 3 af i London inträffade dödsfall orsakats af dåligt, förruttnande ämnen innehållande vatten. Det vill synas komiterade, som Stockholm bordt hafva förvärfvat sig mycken erfarenhet i nämnde hänseende; och sista epidemien å Kungsholmen, denna i öfrigt så sundt belägna stadsdel, hade utan tvifvel i ett dåligt och osundt vatten sin hufvudsakliga näring. I sin berättelse om engelska armeens sjuk: vård under sista orientaliska kriget uppgifver Miss Nigthingale, att då hon kom till Scutari, var hospitalet der fullt af typhussjuka; nästan hvarje sårad; som inkom, angreps af febern; hvarje sjuk hade blott !4 af det utrymme, honom borde tillkomma; i bassinen, derifrån vatten hemtades, låg en död häst; och sjukhusets persedlar lades der någon gång i blöt. Efter vidtagna förändringar i dessa hänseenden aftog feber-freqvensen, och sjukdomen upphörde slutligen. M:r Baudens, franska krimarmens öfver-fältläkare, säger också, i sin rapport om detta fälitågs sanitära förhållanden, rörande samma feberform: On pourrait le faire naitre et mourir å volonte. (Man skulle kunna framkalla och utrota honom efter behag.) Man bör ej låta ett sådant yttrande halka förbi sig, som en mer eller mindre vågad fras; yttrandet kan och bör sättas som inledning och utgångspunkt för sanitär lagstiftning. Doctor John Simon (Medical officer of the General Board of Health) berättar i sin Report on the influence of impure Water in the last Two Epidemics of Cholera 1855, att han jemte m:r Hume och m:r Bateman, två i medicinska litteraturen väl kända namn, fått i uppdrag att undersöka orsakerna till den svåra epidemi, som herskade i Newcastle och Gateshead, och att de kommit till det resultat: att vattnet (till en del pumpadt från Tyne) var sådant, att det; ej bordt lemnas till bruk, samt att detsamma utan ringaste tvifvel bör tillskrifvas största inflytande till kolerans sista utbrotv. Det är sedan länge kändt och erkändt, att, der en större menniskomassa samles på en punkt