Dagens Nyheter – 1 november 1866, sida 1

Sken och Verklighet. Roman af J. F. Smith (förf. till Dick Tarleton m. fl.) (Forts. fr. föreg. Af.) När de två tjenstemännen märkte att den man, som så oförmodadt uppträdt till fruntimrets försvar, var beslutsam af sig; drogo äfven de sina värjor och anföllo honom häftigt. Som vår hjelte var tvungen att med ena armen uppehålla damen, hvilken höll på att falla i vanmakt, skulle striden troligen ha utfallit olyckligt för honom, så vida icke en person i detsamma anländt till platsen och ställt sig på den svagare sidan, hvilket hade till följd att de anfallande genast togo till flykten, — Ni är mig ingen tack skyldig, yttrade den sist ankomne; tvärtom är jag er förbunden emedan händelsen aldrig skulle ha inträffat, om jag infunnit mig här på utsatt tid: — Mirabeau! utropade vår hjelte. Förlåt min oförsigtighet att nämna ert namn på ett sådant ställe; det var förvåningen som kom mig att uttala det. Jag kände igen er på er röst, dess ljud klinga ännu i mina öron, Jag kommer nemligen direkte från nationalförsamlingen, tillade han: . Ehuru den utmärkte talaren var ledsen öfver att han blifvit igenkänd, smickrade honom likväl dessa ord i hög grad, ty hans fåfänga var lika stor som hans vältalighet. — Jag kan icke lemna er här, svarade han; ty de båda männer, som vi drifvit på flykten, : kunna komma tillbaka med förstärkning, och, oriktigt sagdt de ha stor anledning till att