Dagens Nyheter – 1 november 1866, sida 1

SÖREN TAR BASEN RE UREA ANDE IIOTSA SEI vara fiendtligt stämda mot er. De ha er helt och hållet att tacka för att de gingo miste om sitt rof. Följ med oss. Alla tre begåfvo sig utan vidare uppskof in i parken, och en schweizergardist som var posterad vid gallerportentillstängde denna efter dem; — Här måste ni stanna, till dess att jag kommer tillbaka, sade Mirabeau, jag blir icke borta mer än på sin höjd en timma. Får jag be er om en sak? — Rätt gerna. — Gå icke förbi fontänen — jag menar den på venster band — förrän jag kommer åter. — Det lofvar jag er. — Tack! om en timma träffas vi således igen. Folkledaren och hans följeslagerska hade icke väl hunnit komma ur sigte, förrän en enkelt klädd dam mwnalkades det ställe, der Redmond stod. Ehuru denne blott en gång förut hade sett Marie Antoinette, märkte han vid första ögonkastet att det var hon: Hennes ansigte uttryckte den största förvåning och missbelåtenhet: Vår bhjelte insåg att den sköna och olyckliga drottningen ville vara okänd och derföre förrådde han under det korta samtal, som följde, hvarken genom ett ord eller en åtbörd att han kände hennes rang. : — En främling i parken utropade hon, vid denna tid på dygnet! — Jag har kommit hit helt ofrivilligt, min fru. Förbållandet är att jag lyckats göra en dam; hvilken sannolikt, likasom ni sjelf, har någon befattning i slottet en obetydlig tjenst, och ::. Drottningen smålog. Hon blef lughad, Här