Dagens Nyheter – 31 oktober 1866, sida 1

rätt, när denne en minut sednare iuförde öfverste Graham. Han märkte straxt att han hade att göra med någon mera framstående persön och bjöd honom derföre sitta ned. Innan öfversten följde denna uppmaning, kastade han en blick på konstapeln och sedan på dörren; Polislöjtnanten förstod honom och gaf mannen en vink att han skulle aflägsna sig: — Med hvem bar jag den äran att tala? frågade ban, sedan de blifvit ensamma. — Det förefaller mig besynnerligt att poliskårens chef ställer en sådan fråga till mig, genmälde herr Graham. Jag har ofta hört sägas att polisen vet allt och är närvarande öfverallt — åtminstone i Frankrike. — Det har varit så förr, yttrade embetsmannen i nedslagen ton; men Frankrike har kommit på förfall, polisen har ingen makt och kan endast sysselsätta sig med att till straff befordra tjufvar. De stora brottslingarne undkomma... De som fordom beklädt det embete jag innehar skulle af harm vända sig i sina grafvar, om de visste detta: — Och hvilken anser ni orsaken till denna förändring vara? — Penningbristen, min herre: Högt uppsatta och förnäma personer kunna icke betalas såsom simpla arbetare. Vi hafva inga medel till vårt förfogande, och under sådant förhållande är det svårt att få underrättelser om hvad som händer och sker, åtminstone sådana på hvilka vi kunna förlita oss. Vore icke detta fallet, tillade han, så skulle anfallet på Bastiljen ha blifvit förekommet. — På hvad sätt?