hafva hvarken vunnit anklang i Paris eller Wien: Kejsar Napoleon vill icke för andra gången bränna sig på fingrarne och kejsar Frans Josef, hvilken nyss afslutat fred med Italien, vill icke i samma ögonblick kasta sig in på en politik, som under det sista årtiondet varit så ofordelaktig. I öfrigt äro underrättelserna från Spanien af den beskaffenhet, att det vill synas, såsom om drottning Isabella icke mera vore rätt säker om sin egen tron. Hon är nödsakad att dag för dag påfinna nya tvångsmedel för att undertrycka revolutionens utbrott. Skandalerna bland tidningsskrifvarne i Paris fortfara alltjemnt: Den 23 okt. hölls ransakning angående en duell, som egt rum mellan Sarcey och Duvernois. Domstolen dömde Duvernois (hvilken sårat sin motståndare) till 2 månaders och hans vitnen, Emil de Girardin och de Fouvielle; hvardera till en månads fängelse. Konung Viktor Emanuels intåg i Venedig kommer först att ega rum den 7 november. — Den italienska senaten har ännu icke bestämt sig för huru den skall förfara mot amiral Persano, hvilken i ett öppet bref till Times tillbakavisar den beskyllning, att han begagnat sin ställning såsom sjö-minister för att utnämna sig sjelf till amiral. Amiralen försäkrar, att konungen först efter hans nedläggande af sjöminister-portföljen, tilldelat honom nyssnämnde rang. — Italienska regeringens officiela tidning offentliggör ordalydelsen af det tal, i hvilket general Lebouf förkunnade Venetiens rätt att genom fri omröstning bestämma öfver sitt öde. Det har följande lydelse: I hans majestät fransmännens kejsares namn och i kraft af den af högstdensamme till oss nådigst öfverlemnade fullmagt och gifna uppdrag, förklara vi, att vi öfverlemna Venetien åt sig sjelf, hvarigenom dess innevånare, såsom herrar öfver sitt öde, genom allmän omröstning kunna fritt uttala sina önskningar rörande Venetiens förening med konungariket Italien. Frans den andre tyckes ändtligen hafva beslutat sig för att lemna farnesiska palatset och Rom: Sedan resningeu i Palermo blifvit undertryckt och då fransmännens aftåg från Rom förestår, anser han sig sannolikt icke längre säker i den beliga fadrens grannskap. En spausk fregatt ligger i Civita Vecchia till den fallne majestätets disposition. Den helige fadrens residensstad synes i öfrigt icke vara någon synnerligen angenäm upphållsort att döma af följande yttrande af en korrespondent derifråu: Dag från dag tilltaga här nödeu och eländet. Vintersäsongon börjar under dåliga utsigter. fremlingar finnas här ytterst få, penniogkrisen är kännbar inom alla klasser och till råga på allt kommer nu koleran och; fordrar till och med inom staden talrika offer.