Dagens Nyheter – 30 oktober 1866, sida 1

rr VM MMM traktade sedan med undrande min bevisen på att han ännu bade ett menskligt hjerta. På Redmonds begäran skaffade vapensmeden Jacques ett åkdon, hvari den öfvergifne mannen, som icke hade några vänner, fördes till hotellet. Bland de offer, som endast genom försynens nåd blifvit räddade från den förskräckligaste död — hungersdöden — befann sig äfven en qvinna, hvilken genom att så der hastigt blifva flyttad från mörker till klart dagsljus helt och hållet förlorat förmågan att handla och tänka: En mängd personer af hennes kön — och det var många qvinnor som begifvit siz in i fästningen, emedan deras män, fäder eller bröder befunno sig bland de stridande — omringade henne och visade henne all möjlig uppmärksamhet: Man bjöd henne vin; men hon vände sig bort med afsky, påstående att det var blod: Den mat, som gafs henne, åt hon deremot med god aptit. : Denna qvinna vägrade, likasom den besynnerlige man vi nyss beskrifvit, att säga sitt namn. Antingen hade hon pglömt det, eller också — ty äfven hennes förstånd var rubbadt genom det långvariga lidandet — misstänkte hon red vansinniges slughet att de personer, som frågade henne derom, hade något ondt i sinnet mot henne: En af de närvarande, som känd: medlidande med henne, lemnade henne ett större silfvermynt. Hon mottog det ifrigt och betraktade bröstbilden å ena sidan deraf. — Hvilkens hufvud är detta? frågade hon. — Konungens: