Böätteg. och polisnybeter, Polisen. Slaggmålet vid operakällaren. I lördags afton hölls polisförhör rörande det våldsamma uppträdet qvällen förut. Endast en af orostiftarne, e. o. kammarskrifvaren G. Zelin, var tillstädes; B. P. Paulin hade ej anträffats. Flera personer hördes som vitnen, hvarvid till alla delar styrktes hvad vi, rörande Zelins och Paulins fridstörande uppträdande, förut berättat. Zelin sade sig ej ha något minne af hvad som förefallit, emedan han varit af starka drycker öfverlastad. Han förklarades emellertid skyldig att träda i häkte. Målet förekommer åter i eftermiddag, och skulle Paulin sökas och kallas. Uppflutet lik. Sistlidne fredags e. m. anträffades, uppfluten i sjön, nedanför Gubbhusbergen, en död qvinsperson, iklädd svart väderhufva, rutig rUeklädning, i hvars fickor befunnos tvänne stycen smärre stenar, smårutig underkjol och hvit krinolin. Hvem den döda, som genom likdragares försorg blifvit förd till stadens bårhus, i lifstiden varit är ännu icke bekant. Rädhusrätten. Åtal mot poliskommissarie. Det mot poliskommissarien Cederborg väckta åtal, i anledning deraf att Cederborg på ett löst rykte, att i konkurs försatte förre handlanden A. G. Hallberg skulle af rådhusrätten blifvit dömd till: 6 månaders straffarbete såsom vårdslös gäldenär, häktat denne, förevar i lördags vid rådhusrättens sjette afdelning. Såsom förut omnämndt blifvit, har poliskommissarien Cederborg för den olagliga åtgärd han vidtagit mot Hallberg, åberopat en muntlig ordres af polismästaren Wallenberg, rörande Hallbergs efterspanande och tagande i förvar, hvarjemte Cederborg anfört, att Hallberg sjelf, genom att förklara det han blifvit fälld till nämnde ansvar, skulle i viss mån gifvit anledning till sitt häktande. I sistnämnde hänseende åberopade Cederborg de poliskonstaplar, som i Hallbergs bostad sökt honom och fört honom till polisen. Kärandens rättegångsbiträde hr H. Mäönnich bestred deras hörande, enär de, som verkställt häktningsåtgärden, voro i viss mån delaktige i den åtalade förbrytelsen, men rätten medgaf efter öfverläggning, vitnesförhör med dem. De intygade också, att Hallberg vid det tillfälle, då han anträffades af dem i sin bostad och fördes till öfverståthållare-embetet, skulle yttrat, att han kände det han var dömd till det ifrågavarande straffet. Hallberg förnekade nu ätt vid häktningstillfället haft något sådant yttrande. I afseende å den af polismästaren Wallenberg till Cederborg gifna ordern, hördes några af poliskommissarierna, som sammanstämmande intygade, att polismästaren till dem 1 slutet af år 1864 skulle utfärdat en muntlig order af innehåll, att Hallberg, hvilken vid rådhusrätten vore tilltalad för fals konkurs, men hölle sig undan, skulle efterspanas och tagas i förvar. Ordalagen, i hvilken ordern gifvits, kunde ingen af kommissarierna nu bestämdt erinra sig. Kärandens rättegångsbiträde fäste uppmärksamhet på, att denna order i alla händelser icke gällt längre än tills dom i konkursmålet fallit, och att detta sålunda ej inverkade på Cederborgs förbrytelse, att efter det konkursdomen, hvarigenom Hallberg frikändes från ansvar, blifvit meddelad, ändå verkställa ordern, utan att göra sig underrättad om innehållet af konkursdomen. Cederborg invände häremot, att någon tid för verkställighet af ordern ej blifvit bestämd. I afseende å polismästarens muntliga order upplystes, att någon registratur deröfver ej fördes bracken i poliskammaren eller af kommissarierna: sjelfva. ij Något vidare af vigt förekom ej vid detta förhör, utan blef målet uppskjutet till annan dag.