Dagens Nyheter – 29 oktober 1866, sida 2

blifvit inspärrad i dessa förfärliga hålor, om hvilkas tillvaro han troligen var heltoch hållet okunnig. Redmond gjorde hvarje fånge frågor, när han trädde ut ur sin cell. Somliga svarade honom endast med en stirrande blick, andra voro vilda och slogo omkring sig i raseri: år af lidanden hade beröfvat dem deras förnuft: När man ändtligen brutit sig in i den sista af dessa ohyggliga boningar, fann man der en gubbe, hvars ålder det skulle ha varit nästan omöjligt att gissa. Hans hår var hvitt som snö, under det att hans mörka ögon ännu bibehöllo ungdomens (eller vansinnets?) hela eld; — Jag har intet namn, genmälde fången; jag är ett nummer. — Tala till honom på irländska, sade Phelim. Hans fosterbroder lydde denna uppmaning och yttrade några hjertliga ord. — Jag söker; min fader, utropade han derefter, min fader, som jag aldrig har sett. Jag besvär er, säg mig ert namn! Ar det icke Redmond ONeil? Den gamle mannen såg på honom med ett hemskt uttryck af vanvett, hvarpå han utbröt i ljudeligt skratt: — Mitt namn, ropade han, är Ödet! (Forts. Musikaliskt kuriosum. En amerikansk kompositör vid namn Greecler gaf nyligen i Boston en musikalisk soiree, hvilken måste betecknas såsom epokgörande;ikonsthistorien. Denne Mozarts och Rossinis rival har nemligen fullbordat det jättearbete, att sätta Förenta staternas författnings-urkund i musik. Utförandet af denna menster-komposition varade åtta timmar: